Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från läsfest till modernt mästerverk

Catalin Dorian Florescus roman "Jacob beslutar sig för att älska" (övers: Ulrika Junker Miranda, förlaget 2244)skildrar den tyska minoriteten i Rumänien, en trakt i historiens korsdrag, ständigt härjad av våld, förtryck och övergrepp.

Annons

De olika nationaliteterna lever till synes i god grannsämja med varandra, tyskar, rumäner, ungrare, serber, judar (nåja), och i viss mån även romer. Men under ytan gror fördomarna, och de mentala skrankorna är starka. Under 30-talet tonar molnen upp sig, så småningom bryter kriget ut.

De unga männen drar på sig uniformen, först den rumänska, sedan den tyska. De flesta kommer tillbaka i kistor, om de alls kommer hem.

Och sedan kommer deportationerna. Först romerna, efter dem judarna. När Röda armén anländer blir det tyskarnas tur, de får ta på sig skulden för Rumäniens hela vanvettiga politik. Alla åker iväg på tvångsarbete i Sovjet, man gör ingen skillnad mellan hängivna nazister som precis har kastat och gömt uniformen och skräckslagna tonåringar som inte ens kan tala tyska. Tysk som tysk.

Florescu låter också historiens pendel gå tillbaka och skildra först något slags begynnelse av släkten under 30-åriga kriget och därefter historien om hur de emigrerade under 1700-talet och hamnade i dåvarande Banatet inom det habsburgska väldet.

Romanen är också en släktkrönika, även den full av brutal hänsynslöshet och oförlåtliga svek.

Samtidigt är det en berättelse om människans obändiga kraft att gå vidare, att komma igen och inte ge upp ens när det är som mörkast, att skapa nytt liv, att älska.

Florescu flödar över av berättarglädje, han missar aldrig en chans att dra en skröna, hans skildringar är livfulla och mustiga, händelser dramatiska, alltid med underliggande djup symbolik, människorna originella, komplexa och omöjliga att begripa sig på.

En riktig läsfest.

I en helt annan värld lever huvudpersonerna i argentinska Claudia Piñeiros "Torsdagsänkorna" (övers: Yvonne Blank, Leopard förlag). Det är en lyxig förort till Buenos Aires.

Men bakom den penningsstinna och snobbiga fasaden finns det sprickor, som blir allt djupare. Otrohet, misshandel, alkoholism, rasism och klassförakt döljer sig nödtorftigt bakom lyxvillornas tjusiga fasader.

Och samtidigt rasar den ekonomiska krisen i Argentina. Också medelklassen drabbas, till deras egen oförställda häpnad.

En skarp roman om ett samhälle i förfall.

Alla som fortfarande inte har läst "Örfilen" (övers: Olov Hyllienmark, Leopard) av den australiensiske författaren Christos Tsiolkas, oavsett om de har sett den välgjorda tv-serien eller inte, är att avundas. Det är en fantastisk roman, en veritabel triumf för den psykologiska realismen. Det är länge sedan, faktiskt mycket länge sedan, som jag läste en bok som med samma skoningslösa skärpa och inträngande insikt skildrade människans motsägelsefulla och komplexa väsen.

Under ett grillparty ger en vuxen man en treåring en örfil. Kring den händelsen bygger Tsiolkas upp åtta olika människoöden, som flätas samman på ett intrikat sätt.

Alla människor är unika, men ingen ä ren ö. Det finns mycket som skiljer oss åt, men ännu mer som förenar.

The Times lär ha kallat romanen för ett modernt mästerverk. Det är bara att instämma.

Gregor Flakierski

Gregor Flakierski skriver återkommande om nyöversatt skönlitteratur.