Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fontcuberta vill ruska om sin publik

Annons

I ett ingenmansland mellan fiktion och verklighet har den fotografiska bilden sin hemvist. I alla fall om man får tro årets Hasselbladspristagare, Joan Fontcuberta. Nu ställer han ut på Hasselblad center.

Bisarra växter, märkliga djur och annorlunda landskap. Vid första anblicken tycks den katalanske fotografen och konstnären Joan Fontcubertas motiv härröra från en annan, oupptäckt verklighet. De ser ut att vara på riktigt. Är i vissa fall nästan vetenskapligt exakta - men vad är det egentligen vi ser?

Just den frågan vill fotografen själv att vi ska stanna upp vid. Han vill att vi ska titta noggrant och ifrågasätta. I grunden ruska om vår invanda föreställning om fotografiets sanningsanspråk.

Jag vill starta en kritisk process hos betraktaren. Bilden kan vara en fälla, den kan lura dig. Det är en insikt man gärna får ta med sig när man ser bilder även i andra sammanhang, säger han.

Axplock ur rik produktion

Det är en lugn, vänlig herre med något finurligt i blicken som har kommit till Göteborg för att göra den traditionsenliga utställning som följer på Hasselbladsprisvinsten.

Bakom sig har han en omfattande produktion. Under snart fyra verksamma decennier har han hunnit med drygt 80 större projekt. I Göteborg visas ett axplock från sex av dem.

Eftersom jag inte har ställt ut så mycket i Sverige och den svenska publiken inte är så bekant med mina verk, har vi valt några av mina mest uppmärksammade serier, säger Joan Fontcuberta.

Uppvuxen under Franco

Bland dem märks "Herbarium" från 1984. Bilder på objekt som liknar exotiska växter, men som i själva verket är föremål som slängts i soporna. En använd rakborste, ett kålhuvud, en tidning.

När jag började på 1970-talet höll jag mest på med manipulerade bilder av olika slag. Sedan insåg jag att mina verk kunde bli ännu kraftfullare om jag inte manipulerade själva bilden, utan i stället de objekt jag fotograferar och den kontext jag placerar dem i, säger han.

I hans strävan finns en politisk botten. Uppväxten i Francos Spanien innehöll propaganda och censur. Hela Joan Fontcubertas fotografiska gärning är en reaktion på den erfarenheten.

Vi måste förhålla oss skeptiska till auktoritära framställningar. Det är allt fler medvetna om i dag, samtidigt som det finns nya och mer sofistikerade sätt att ljuga på, säger han.

Känd "förfalskningskonstnär"

Flera av hans fotoserier bygger på fiktiva berättelser. I till exempel "Fauna" från 1987 förtäljs historien om den tyske zoologen, doktor Ameisenhaufen, och hans glömda arkiv från tidigt 1900-tal, som skulle ha hittats av Fontcuberta själv och genom honom lyfts fram i dagens ljus.

I "Sputnik" handlar det i stället om den ryske kosmonauten Ivan Istochnikov och hans mystiska försvinnande i rymden. Ett projekt i vilket Joan Fontcubertas namn inte alls nämndes när det ställdes ut första gången 1997.

Då hade jag redan gjort mig känd som en "förfalskningskonstnär". För att kunna ge intryck av att allt var på riktigt uppfann jag en stiftelse som skulle ligga bakom utställningen. Samtidigt är det faktiskt jag som syns i alla bilder som ska föreställa Ivan, säger han.

Humor som lockbete

Det är sådana blinkningar och ironiska inslag som är typiska för Joan Fontcubertas verk. Budskapet är allvarligt, men samtidigt är bilderna och projekten tänkta att vara underhållande.

Humor är en strategi för att få människors uppmärksamhet, säger han och fortsätter: Att ett verk är roligt betyder inte att det inte är seriöst. Det betyder bara att det inte är tråkigt.

Mer läsning

Annons