Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Flyttade till Norge som 15-åring: "Om jag inte lyckas nå mitt max blir jag besviken"

Olof Lundgren var bara 15 år när han lämnade Örnsköldsvik och flyttade till Norge.
– Jag ville ta möjligheten att bli bättre i backhoppning, säger Olof Lundgren som hoppar SM i Sollefteå i helgen.

Olof Lundgren läser tredje året av fyra på backhoppargymnasiet i Trondheim.

– Utvecklingen går fort där. Det blir fler och fler hoppare på hög nivå. Jag får träna med Johann Forfang och Andreas Stjernen som är högt upp i världstoppen.

Olof Lundgren hamnade i Norge tack vare att många norrmän genomförde sommarläger i Paradiskullen tidigare.

– Jag var med på svenska storläger. Vi märkte fort att norrmännen var väldigt duktiga på att hoppa. Vi fick kontakt med Trönderhopp som är ett team från Trondheim. De tyckte att jag skulle komma till Trondheim för att gå skola där.

Runt 45 ingår i Trönderhopps träningsgrupp. Åtta går i samma skola som Olof Lundgren.

Han tycker att han utvecklats ganska mycket i backen under tiden han varit i Norge.

– Men där jag har utvecklats mest är träningen vid sidan av. Mentaliteten och tanken på hur man ska träna. Jag har utvecklats i de bitar som måste till för att bli väldigt duktig. Det är mental träning, hålla fokus, spänst och vara mjuk i kroppen.

– Största delen i backhoppning är den mentala biten och det är väldigt viktigt. Lyckas du inte ha kontroll på det blir det ingenting.

Olof Lundgren har lagt på sig lite norsk accent.

– Vi läser norska i skolan. Det var extra svårt första året, men det har blivit bättre och bättre.

Vi träffades vid bromsplan i Paradiskullen en lördag i februari. Olof Lundgren var på blixtvisit hemma hos sina föräldrar i Ö-vik. Under söndagen reste han till Rumänien för att vara med i junior-VM – Sveriges enda deltagare i backhoppning.

Olof Lundgren är vältalig och duktig på att förklara alla möjliga saker när det gäller backhoppning. Det verkar vara en klok kille som blir 19 år i oktober.

Vad har du för målsättning?

– Jag har alltid haft som mål att bli bäst i världen. Men just nu känner jag väl att jag inte blir besviken om jag inte kommer så långt. Men om jag inte lyckas nå mitt max blir jag besviken. Jag vill pusha mig själv tills det inte går något mer.

Han säger att han har 70-80 procent kvar till max.

– Jag har mycket att lära. Det har jag inte minst sett nu när jag har varit i Norge. Det är sjukt mycket att lära sig. Och det är inte bara i backen utan allt runtomkring också. Det är teknisk och spänst träning, mental träning, kost och utrustning. Det är många bitar som ska falla på plats.

Vad krävs det för att det ska bli ett bra hopp?

– Jag skulle vilja säga att de tio första meterna från bommen är näst intill lika viktig som det som händer vid hoppet. Hur man sätter sig ner i sittställningen, för missar du där är du helt borta. Det kan bara vara att du sitter två centimeter högre så hoppar du femton meter kortare för att balansen blir fel.

Spänsten är en viktig sak i backhoppning.

– Den bygger du inte upp fort. För vi ska inte lägga på oss muskler, utan vi ska hoppa högt men vara lätt. Vi testar spänsten när vi hoppar på en tryckplatta och då ser man hur högt man hoppar.

– Man brukar säga att du kan öka från tre, fem centimeter på ett år. Om man är ganska otränad plus minus 40 i spänst. De som har bäst spänst i världen i hoppning har runt 75.

Olof Lundgren började hoppa som femåring i Paradiskullen. I de gamla småbackarna som låg alldeles bredvid stora K90 backen.

– Då var sporten stor i Örnsköldsvik.

Varför började du med backhoppning?

– Min storasyster hade en kompis som hoppade. Då skulle min storasyster följa med och prova på. Då blev jag nyfiken och ville också testa. Då var jag fast.

Vad gjorde att du fastnade?

– Jag har egentligen alltid tyckt om fart. Nu på senare år när jag har börjat hoppa längre så är det ju speciellt den känslan när man lyckas med ett hopp och känner att man bara lyfts upp från backen. Det är en sådan skön känsla.

Han var 13 år när han gjorde sitt första hopp i Paradiskullens stora backe, K90.

– Känslan var obeskrivlig. Men det slår inte känslan av mitt första hopp över K-punkt 123. Jag kände när jag kom ut från hoppet att det här går långt och då låg jag i luften och log. Och jag började skratta när jag landat.

Olof Lundgren lämnade Friska Viljor för Falunklubben Holmens IF för några år sedan.

– Det är en lång historia.

Han är inte alls glad över sportens utveckling i Sverige.

– Om du ska kunna satsa hundra procent för tillfälligt i svensk backhoppning så ska du vara på ett ställe där de satsar lika hårt som ett skidförbund gör och det har vi i Trondheim. Efter VM (Falun 2015) är det inte så stor budget i svensk backhoppning.

Sverige har inget seniorlandslag i vinter. Carl Nordin från Friska Viljor slutade inför den här säsongen.

Är du rädd för att sporten ska dö i Sverige?

– Det vet jag inte riktigt egentligen, men jag vill inte det. Och jag känner att när jag har lagt av skulle jag gärna vilja ge tillbaka till sporten. Svensk backhoppning är ett kapitel för sig själv.

Nyligen invigdes småbackarna på Lugnet i Falun.

– Vi får hoppas att Holmen får i gång en bra ungdomsverksamhet.

Backhoppning är jättestor i Norge.

– Hoppningen är störst i media och har flest TV-tittare.

För några veckor sedan avgjordes världscupen i Trondheim.

– Jag var förhoppare inför 16 000 åskådare. Publiken tog emot mig som om jag var en av de som var med och tävlade. De ville ha autografer och high fives. Jag fick känna lite på hur det är att vara stjärna.

Vad händer efter de fyra åren i Trondheim?

– Ja, det får jag ta då. Just nu satsar jag bara på hoppningen. Och jag vill vara ett större namn inom hoppningen då än vad jag är nu. Har jag inte lyckats med det då så får jag tänka till då vad jag ska göra.

Funderar du på att bli norsk medborgare i framtiden?

– Svårt att veta vad jag ska svara på det. Helst så skulle jag hoppa för Sverige, för det är mitt hemland. Det skulle vara tungt att behöva byta. Det skulle vara himla häftigt om en svensk hoppare plötsligt skulle vara topp 30 i världscupen. Och det är ju det jag vill.

Till sist vill Olof Lundgren passa på att lyfta fram sin sport. Han hoppas att många ungdomar i Ö-vik börjar med backhoppning.

– Backhoppning är en väldigt kontrollerad och inte alls farlig sport. Jag gör 500-800 hopp på ett år och jag har hoppat i snart femton år. Jämfört med hur många gånger jag ramlat är det bara en bråkdel av alla hopp jag gjort.