Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dansen ger Åsa livskraft

/

För dansterapeuten och danskonstnären Åsa Rockberg är ingenting omöjligt. Hon följde sin längtan och skapade konceptet Earthheart dance. Nu vill hon lära sig dansa med hästar.

Annons

För 15 år sedan startade Åsa Earthheart dance som hon numera driver tillsammans med sin man Manuel Rockberg Bojén. Konceptet går ut på att jobba med kropps- och självkännedom, med kommunikation och med människans kreativa kraft. Syftet är att stärka varje individs självtillit, samspelsförmåga och kreativitet, förklarar Åsa.

– Alla människor kan dansa och alla dansar, medvetet eller omedvetet. Dansen har en läkande kraft och hjälper oss att bli en hel människa, berättar Åsa och fortsätter:

– Dans är vår äldsta idrott, med den har vi alltid kommunicerat med naturen, samhället och den andliga dimensionen i tillvaron. Synligast är den i kulturer där man fortfarande jobbar mycket med kroppen. Något som oroar mig är att vi i vårt samhälle blir mer och mer stillasittande. Stoppar vi rörelsen så stoppar vi hela vårt fantasirika, omsorgsfulla och medkännande mänskliga system, vi stagnerar och blir fyrkantiga helt enkelt.

Vad betyder dans för dig?

– Att hålla livsgnistan vid liv och att skapa livet på bästa sätt för mig och jorden.    

Åsas uppväxt präglades av idrott och friluftsliv.  Det är hon glad för men hon hade stora krav på sig själv och var högpresterande både när det gäller idrott och skola. 

– Men jag märkte att jag inte mådde bättre eller blev lyckligare av det. Jag började söka andra sidor hos mig själv där jag kunde använda kroppen på ett mjukare sätt. Jag behövde finna inre harmoni, hitta ett komplement till min strukturella och krävande sida nämligen min kreativitet, mjukhet och lekfullhet. Jag hittade dansen. 

Åsas uppdrag är många.  Företaget innehåller tre delar; undervisning i andra organisationer som Svenska kyrkan, landsting, skolor och företag, undervisning i egen regi och konstnärligt arbete. Hon har jobbat förutom i Västernorrland och Sverige även i Tyskland, Danmark, Norge, Lettland och USA.

Vilka uppdrag har varit roligast?

– Alla. Att jobba med barn är lärorikt, hos dem finns livskraften. Jobba med ungdomar är så värdefullt och de är så tacksamma att de får ett redskap som gör att de vågar gå sin egen väg. Vuxna har ett djup och massor av erfarenheter. Det konstnärliga arbetet är att finna livets skönhet.

Den samiska kulturen har alltid berört henne djupt och hon har samarbetat med samiska konstnärer.  I samband med ett projekt där hon behövde studera renarnas rörelse kom hon i kontakt med renskötseln.

– Det är en ynnest att få vara med att flytta renar – det slår allt. Det är så häftigt att uppleva hur de jobbar och kommunicerar med naturen.

Det här med att fylla jämna år och att man sätter siffror på sin ålder har hon svårt att identifiera sig med men ser ändå sin 50-årsdag som ett bra till fälle att göra ett avstamp, blicka tillbaka, se vad hon egentligen har åstadkommit, att få drömma vidare och att få känna sig värdefull.

Hon har hela sitt liv jobbat med det som verkat omöjligt, följt sin längtan och skapade ett koncept som hon i dag kan försörja sig på. Livskamraten träffade hon sent i livet när längtan efter barn var stor och det egentligen var för sent även för att adoptera. Men för ett och halvt år blev det omöjliga möjligt, nu finns femåriga Sunna i deras liv.

– Nu vill jag njuta mer av familjen, av Sunnas upptäckter av livet och komma ännu närmare naturen. Skapa mer danskonst och i födelsedagspresent önskar jag mig en kurs i att lära mig dansa med hästar.

Mer läsning

Annons