Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Feministisk flamskvävnad och geometriska gåtor – textil trio sätter färg på konsthallen

Feministisk flamskvävnad möter labyrintiska mönster möter grafiska porträtt. En textiltrio från Skåne – Gunilla Petersson, Mona Öjemark och Majlis Persson – sätter färg på Härnösands konsthall.

Annons

Under många år har de tre konstnärerna ställt ut tillsammans.

– Vi arbetar inte ihop, men visar gärna våra saker tillsammans. Vi började med det eftersom vi tyckte att det textila fick alldeles för lite uppmärksamhet och systematiskt blev satt på undantag, säger Mona Öjemark.

– Dessutom är vi goda vänner sedan många år och bor nära varandra, så det faller sig helt naturligt.

De stora textilierna dominerar de båda salarna på konsthallens övre våning. Majlis Perssons flamskvävnader är imponerande skapelser, framtagna i dator och sedan omvandlade till stora vävar gjorda i gobelängteknik. Gestalterna flyter in i varandra; figurer från film, konst och litteratur sätts samman i ett associativt pussel.

– Det blir lite som en tidsväv, nu och då kan mötas på ett och samma plan, säger Majlis Persson.

Tizians sensibla porträtt av en ung pojke utvecklas i en väv till en berättelse om psykisk sjukdom, diagnoser som sätter gränser snarare än finner bot. Gobelängerna har samma logik som drömmen; starkt associationsdrivna, absurda och oväntade.

Mona Öjemark visar keramik och vävnader. Hennes vävar upptas ofta av distinkta geometriska mönster i klara färger, vilsamma och enkla. De keramiska kärlfigurerna bär genomgående starkt feministiska budskap, från kvinnan i burka till en figur där en klassisk gammal visa får oväntad betydelse.

Mona Öjemark pekar på texten. "Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia, kom ljuva krusmynta kom hjärtans fröjd". Hon frågar om jag vet vad det egentligen är och jag svarar nekande.

– Abortmedel. Kvinnorna var tvungen att gömma receptet i en vacker sång om kärlek så att ingen skulle misstänka något. Abort var ett allvarligt brott på den tiden, säger hon.

Gunilla Petersson, slutligen, är den kanske mest intressanta av de tre. Hennes grafiskt inspirerade vävar med "tecknade" gestalter, föremål och distinkta färgsymmetrier är underfundigt och noggrant utförda med stor känsla för färg och form. Tydlighet och mångtydighet får samma utrymme och man blir lätt stående framför de infallsrika vävarna.

– Jag gillar att göra dem lite öppna, de har sin egen berättelse, säger hon.

Utställningen öppnade i lördags och visas fram till den 15 oktober.

* * *

Läs mer om Ångermanlands kulturliv och följ kulturredaktör Katarina Östholm på Facebook

Kulturkrönika: Dags att sluta med storstadsromantiken

Läs också: Världspremiär för Fredrik Högberg – makaber opera om kärlek efter döden

Läs mer: Norrdans Sverigepremiär av Carmen – "når storslagna artistiska höjder"

Läs mer: Möt nya chefen på Länsmuseet Västernorrland