Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU-migranterna som hjälptes ut i bärskogen

/

Försöken att hjälpa fattiga EU-migranter som tigger i svenska städer fortsätter. 11 miljoner kommer nu att satsas i ett EU-projekt som syftar till att skapa bättre förutsättningar för EU-migranterna.

Annons

Dessa projektmedel, som fördelas till Örnsköldsvik, Sundsvall och Umeå, ska användas för att förbättra EU-migranternas möjligheter att på sikt klara försörjningen i de egna hemländerna. Med hjälp av bland annat utbildningsinsatser ska EU-migranterna bli bättre rustade.

Men problematiken kring EU-migranternas situation är komplex. Om detta har Mattias Svensson, som regelbundet skriver krönikor i dessa spalter, skrivit en uppmärksammad och fördjupande artikel i Magasinet Neo (2015/3). Att bilden inte är svartvit – och att det därför inte existerar någon enkel och snabb lösning – bör alla som på olika sätt vill försöka hjälpa vara fullt medvetna om. Någon garanti att det blir ett positivt resultat finns inte.

En person som har försökt hjälpa tiggande EU-medborgare att ta steget ut i yrkeslivet är lokalvårdaren Dang Westin i Örnsköldsvik. I juli gjorde allehanda.se ett reportage om Dang, som vid denna tid var i färd med att ordna så att EU-migranter som satt och tiggde skulle kunna plocka bär i stället. "Om de plockar bär får de mer pengar och slipper sitta vid affärerna", resonerade hon.

En företagare läste om initiativet och donerade 20 ergonomiska bärplockare för att underlätta arbetet. Hjälpsamheten gick inte att ta miste på.

Jag ringde upp Dang Westin för att undersöka hur det hade gått och om hon tänker fortsätta att hjälpa EU-migranter att komma ut i bärskogen. Det var dock en besviken och bitter Dang som berättade om utfallet.

Ingen av de rumänska EU-migranterna i Örnsköldsvik hade nappat på erbjudandet. Det gjorde däremot ett antal bulgariska medborgare, som fick bo i en lägenhet med två rum i den gamla skolan i Flärke utanför Gideå. Dang Westin hjälpte bulgarerna att hitta boende och förklarade att lägenheten endast var avsedd för EU-migranter som plockade bär samt att max sex personer fick bo i tvåan.

Snabbt kom det dock betydligt fler än vad som var överenskommet. Kanske berodde detta på att nöden inte har någon lag. Vem som helst skulle nog ha föredragit en lägenhet med moderna bekvämligheter framför ett tält, men för företaget som hyrde ut uppstod problem.

Amporn Hultgren, som tillsammans med sin man Joakim Hultgren driver Flärke Vandrarhem, berättar att det bland annat röktes inomhus i hela huset. EU-migranter tog sig också in i en annan av företagets lägenheter i samma byggnad, för att olovandes övernatta där.

Förmaningar om att inga fler fick sova i den proppfulla tvåan trotsades också. Till sist tröt tålamodet och EU-migranterna tvingades bort.

Dang Westin förklarar att hon känner sig besviken och arg. Hon kommer inte att göra något nytt försök att ordna boende och arbete åt tiggande EU-migranter.

Även Joakim Hultgren uppger att han känner sig lurad. Uthyrningen visade sig bli en ren förlustaffär, eftersom företaget tvingades renovera lägenheten för 50 000 kronor när den väl hade tömts på folk. Bulgarerna hade inte haft några problem att betala hyran, men hyrorna täckte inte alls renoveringskostnaderna.

Hela historien är givetvis djupt beklämmande, och den utmanar föreställningen att hjälpverksamhet riktad till EU-migranter på samhällets botten bara bör handla om att samla in så mycket som möjligt till välgörenhet.

Helt klart behövs det insatser av olika karaktär – både här i Sverige, på EU-nivå och i hemländerna. Men man bör ha rimliga förväntningar på vilken skillnad 11 EU-miljoner egentligen kan göra.

Annons