Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett samarbete som har blivit svårt att legitimera

/
  • Alla LO-medlemmar gillar inte att Karl-Petter Thorwaldsson och Stefan Löfven jobbar så mycket ihop.

Annons

Det står givetvis LO fritt att göra vad som helst med medlemmarnas pengar: Utbilda ombud, bedriva opinion eller fylla Socialdemokraternas partikassa. Således är det helt i sin ordning att LO presenterar en valplattform med paroller som full sysselsättning och ett bättre och tryggare arbetsliv. Det ingår i kärnverksamheten att se till att a-kassan fungerar som en omställningsförsäkring och att kollektivavtalen förbättras och följs.

Det är när en halv regeringsförklaring ska inrymmas i LO-borgen det börjar skvalpa i vallgraven. Frågor som att stoppa vinstuttag i välfärden, avskaffa den fria etableringsrätten för friskolor och satsningar på infrastruktur, hör snarare hemma i riksdagens plenisal än på verkstadsgolvet.

Inte för att ämnena är ointressanta för LO:s medlemmar, utan för att det är frågor som inte bör behandlas av arbetsmarknadens parter. En metallarbetare kan vara mer än nöjd med dotterns friskola och alla handelsanställda, som varje år får en månadslön mer i plånboken på grund av jobbskatteavdragen, skriver inte under på att det är negativt att "alliansregeringen prioriterat massiva skattesänkningar".

Trots det är alla fackligt anslutna målare, servitriser och byggnadsarbetare med och finansierar Socialdemokraternas valkampanj. Något som lärare, ekonomer och jurister slipper.

En annan skillnad är att TCO:s och Sacos medlemmar inte kommer att utsättas för partipolitisk propaganda från sina fackförbund, vilket de LO-anslutna riskerar som ett led i LO:s målsättning att 60 procent av medlemmarna ska rösta på Socialdemokraterna i riksdagsvalet i september. Det betyder att en barnskötare som sitter i kommunfullmäktige för Kristdemokraterna är med och betalar för att LO ska övertyga henom om vikten av ett regeringsskifte.

Om det här hade hänt under 1900-talets första decennier hade få höjt på ögonbrynen. I dag, när bara hälften av LO-medlemmarna röstar på S, är banden mellan arbetarrörelsens båda ben svårare att legitimera.

Tvärtom var det många som reagerade när en undersköterska på Västkusten petades från sin post som arbetsplatsombud i fjol, när det uppdagades att hon sympatiserade med Moderaterna. På samma sätt är det inte säkert att alla LO-medlemmar anser att de 70 miljoner kronor, som LO under de senaste fem åren har skickat till Socialdemokraterna, gör störst nytta i partikassan.

Eller som Lars Lindgren, ordförande för Transport som inte har stöttat S under mandatperioden, uttrycker saken: "Det är en anständighetsfråga gentemot medlemsgruppen att man inte skänker pengar direkt till ett parti. (…) Våra pengar nyttjar vi bättre i vår organisation."

Många medlemmar i andra LO-förbund skriver säkert under på devisen.

Susanne Nyström

Mer läsning

Annons