Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ensamkommande måste få stanna – för att rädda deras liv

Annons

“Äntligen ett steg i rätt riktning!” tänkte jag måndagen den 27:e november då regeringen presenterade ett nytt förslag rörande de ensamkommande flyktingbarnens nya rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Reaktionerna på detta blev från flera håll bra, även från mig som länge ställt mig skeptisk till den nuvarande hanteringen av människor som söker asyl, främst de som är i min egen ålder och yngre. Glädje över att regeringen äntligen börjar ta ansvar för detta gjorde många personer lättade. Men ju fler vi är som analyserar och ifrågasätter detta, desto större framträder problematiken och ovissheten.

Att ensamkommande flyktingbarn drabbas av ångest, sömnproblem, oro, självmordstankar, diskriminering och utanförskap är inget nytt för någon av oss. Vi vet att detta händer, och vi blir överallt i landet vittnen till det som varje dag pågår.

Läs även: Ilska över hur ensamkommande behandlas: "Häxprocesser i dagens Sverige – en stor skam"

Den nya lagen väntas träda i kraft sommaren 2018, men utvisningarna ska ändå inte stoppas till dess. Genom detta, säger regeringen emot sig själva. Det är inte rimligt att vi diskuterar en förändring i de ensamkommandes situation, om utvisningarna ändå ska fortsätta. Hoppet som för en sekund tändes, slocknar återigen och ångesten biter sig fast.

I och med att utvisningarna inte hindras kommer flera ungdomar som fått avslag på sin asylansökan, och de ungdomar som fortfarande väntar på besked, med panik få uthärda ännu fler smärtfyllda dagar och nätter och i värsta fall tvingas gömma sig i landet i väntan på den nya lagstiftningen. Det pratas ständigt om problematiken i att människor går under jorden och varje dag hör jag den ena diskriminerande värderingen efter den andra, och samtidigt fortsätter utvisningarna att ske av de ungdomar som varit här under lång tid och som redan hunnit påbörja sina gymnasiestudier.

Läs också: Manifesterade mot utvisningar av ensamkommande när Stefan Löfven besökte Kramfors: "Gav inget löfte"

Moratorium är det enda självklara - det vill säga, att utvisningarna stoppas tills dess att lagen börjat gälla. Gör vi inte detta, utan låter ungdomarna fortsätta att leva med psykisk ohälsa och rädsla för att tvingas lämna landet, resulterar det i att vi bryter ännu mer mot de mänskliga rättigheterna och att osäkerheten ökar radikalt. Solidaritet, medmänsklighet och kärlek - varför speglas inte dessa agerandet från de som tar beslut?

Det finns bara en lösning för att detta ska betyda riktig förändring för de utsatta. Jag kräver det, människor i min omgivning kräver det och framförallt de ungdomar som blir drabbade av detta, kräver det.

Det finns ingen tid för väntan, barn väljer att avsluta sina liv. Moratorium krävs nu.

 

Sara Svensson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel