Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En Röd Dag

Man skulle kunna tro att denna mångfald till regering skulle väcka beundran. Så är inte fallet. När statsministern vädjar om Centerpartiets (Annies) hand med smicker och flörtar med Folkpartiets önskan om en tredje pappamånad, lyser det igenom en svag ledare och därmed en svag regering. Härligt att veta när Putin, IS och Ebola knackar på dörren.

För vad gör en före detta marijuanarökande tv-hallåa, som bestämde sig för att bli miljöpartist tre dagar innan hennes position annonserades ut, i regeringen? Vad är det för vice statsminister som i öppen debatt förklarar att hon ”inte är så bra på det här med ekonomi?”. Vad är det för en utbildningsminister som ser högpresterande skolor mer som ett problem än en åtråvärd lösning? Varför är fritt val av utbildning, vård och omsorg en dålig sak?

Vad är grejen med detta förbaskade straffsystem i olika former? Ekandet av Astrid Lindgrens pomperipossaberättelse med sin skatt på 102 procent – likt min farfars makalösa 101 procent i marginalskatt, viskar sig stadigt in i den svenska vardagen igen.

Svenskarna kallas för bortskämda blöjbarn, kanske delvis för att New York Times ifrågasatt ett maktskifte, eftersom landet klev upp från finanskrisen fortare och snabbare än något annat land i Västeuropa. Eller för att svenska ledare under alliansregeringen spelade framträdande roller i globala diplomatiska positioner. Eller för att ”konsumenter över hela världen hänger sina H&M-kläder i sina Ikeagarderober”. Eller för att större delen av mänskligheten numera vet vad Spotify är.

Även vinster i välfärden ska utrotas – när sossarna och miljöpartisterna lägger sig platt för Vänsterpartiet blöder det rött över hela regeringen. Stänga friskolor, det är bra. Förklara krig mot ordet privat på grund av ideologi, det är riktig bra. Begränsa (stänga) olika välfärdsföretag som har äldreboenden och handikappsomsorg, det tar hem priset. En nitlott för de 160 000 anställda i den privata välfärdssektorn, de 40 000 anställda inom privat hemtjänst, och de 18 000 inneboenden i privat drivna äldreboenden.

Dessa åtgärder kommer för mig som förälder innebära att jag inte längre kommer att få välja var min son ska gå i skola. Det kommer också innebära förändringar för vänner, vars arbete som personliga assistenter hotas för att de valt att jobba i privatägda företag. Assistenternas brukare kommer begränsas i sina val av assistansbolag.

Arbetsreformerna kommer att innebära att jag sannolikt kommer tappa åtminstone en kollega, eftersom det nu kommer kosta en mindre förmögenhet mer om året att anställa ungdomar. Jag ska nog inte ens tala om egenföretagare, alla vet att de ligger pyrt till.

Jag känner den bittra blodsmaken av ett utdaterat samhälle där människor inte tog för sig, hade svaga identiteter och en allmänt ljummen inställning till att vilja mer – därför att det aldrig belönades. Nu verkar det som vi åter igen har kommit in i ett kollektivt straff/belöningssystem.

Välkommen tillbaka, landet lagom.

Natasha Arnborg

Örnsköldsvik

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel