Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En resa i vindkraftland – "Nu har jag fått optimismen tillbaka"

I många år har skogsmarkerna utanför Lungsjön, i gränstrakterna mellan Västernorrland och Jämtland varit en stor byggarbetsplats. Nu börjar det bli klart och efter sig lämnar byggarbetarna Skandinaviens största landbaserade vindkraftpark. Sammanlagt 146 vindkraftverk.

Allehanda.se följde med på en resa i vindkraftland genom de två parkerna Ögonfägnaden och Björkhöjden. I bussen genom byarna Lungsjön, Hocksjön, Rensjön, Västvattnet, Myrdalen och Terrsjö, ett par mil utanför Ramsele, blir förändringen påtaglig. Vindkraftverken syns milsvida.

De sex glest befolkade byar har totalt 90 året runt-boende. Under sommaren ökar invånarantalet markant och för samtliga har den närmaste livsmiljön förändrats helt. Tidigare levde man i den totala tystnaden med milslånga vyer över skog och berg. Nu är man mer eller mindre omringade av vindkraftverk.

Meningarna om utbyggnaden går isär. Det finns både positiva och negativa upplevelser. Staffan Magnusson i Lungsjön tillhör optimisterna.

– Jag minns att jag redan 2005 undrade om vi ens skulle ha en väg till de här byarna 2020. Lantbrevbärningen har minskat, vägunderhållet drogs in. Det fanns inga tecken på att utvecklingen skulle vända. Men nu har jag fått optimismen tillbaka, säger han.

Vägen till Lungsjön, och för all del även vägarna mellan byarna, har under senare år varit allt annat än bra. Nu har de vad bärigheten beträffar till stora delar BK 1-klass. Det krävs nämligen för att de tunga transporterna till och från vindkraftparkerna ska fungera. Vindkraftverken ska även skötas så vägunderhållet måste fortsätta. Det kan i sin tur skogsbruket dra nytta av. När skogsindustrin ställe allt större krav på "just in time-leveranser" är det viktig att kunna trafikera vägarna året runt.

Dessutom har telefonin och tillgången till bredband kommit upp på en helt annan nivå. Nu finns det fiberuppkoppling.

– I dag ser jag möjligheter igen, tack vare vägarna och fibern, säger Staffan Magnusson.

Ytterst påtagligt är också att den sedan 1974 nedlagda skolan i Lungsjön numera sjuder av liv igen. Lungsjöns fritidsförening har kunnat investera 2,7 miljoner kronor i renoveringar av huset som fungerat som boende för vindkraftarbetare. Verksamheten i skolan har gett tio årsarbeten och lokalerna, gym, omklädningsrum, restaurang med mera, används även av ortsbefolkningen.

Vad som också märks är att inflyttningen till området faktiskt ökat under senare år. På två år har 19 personer flyttat till byarna. Det låter kanske inte mycket. Men i det här sammanhanget är en rejäl inflyttning.

Birgit Lindell flyttade från Stockholm till Hocksjön för ett drygt år sedan.

– Vi har haft sommarhus i Hocksjön och när min man och jag blev pensionärer ville vi flytta hit för gott. Det är lugnt och skönt här. Det tycker vi fortfarande. Vi störs inte av vindkraften.

Vad säger du om planerna som finns på ännu mer vindkraft i området?

– Jag kan tycka att man kan bygga någon annanstans. Man behöver inte bara bygga här bland bergen, säger Lindell.

I de ovan nämnda byarna bor de människor som påverkas allra mest av vindkraften. Allra mest utsatt är Birgitta Olsson i Västvattnet, närmare bestämt på Västvattennäset. Hon bor bara 1450 meter från närmsta vindkraftverk.

– Det vi känt är att parken kommit till oss och frågan är om man ska ha så stora vindkraftverk så nära bebyggelse, säger hon.

Vad som upplevs som störande är ljudet när det blåser mycket.

– Stilla dagar är det lugnt. Men det blåser ofta här och då blir det ett dån, en rytmisk ton som kan var tröttsam i längden.

Bullret från verken underskrider de gränsvärden som finns. Gränsen är 40 decibel. Hemma hos Birgitta Olsson ligger värdet på 38-39 decibel. Men det är ett medelvärde.

– Det kallas ekvivalent ljudnivå. Man mäter medelvärdet under en viss tid. Hos oss kan det gå upp till femtio och sextio decibel och då blir det ett problem. Man kan fråga sig om gränsvärdena är riktiga, säger hon.

Anna-Lena Persson, boende i Västvattnet poängterar att det blänkande skenet under dygnets mörka timmar heller inte får glömmas bort. Belysningen på vindkraftverken är väldigt påtaglig och syns långväga.

Samtliga vindkraftverk har tagits i drift. Men fram till invigningen i juni är det provdrift där anläggningen ska trimmas. Den stora andelen vindkraftarbetare håller på att avvecklas. Kvar blir de som ska drifta verken. Det rör sig om 37 personer i det här området i vart fall de kommande 25 åren.

– Förutom två chefer i Östersund så kommer de flesta från området. De kommer från Ramsele, Junsele, Rossön, Backe, säger Mats-Ola Westin, SSVAB:s platschef på Björkhöjden.

Vindkraftverken ska vara i drift i minst 25 år och när de tas ut drift ska de monteras ner och marken ska återställas.