Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En reform som vore bra för alla – men vem ska bekosta en arbetstidsförkortning?

För över 30 år sen var arbetstidsförkortning ett ledord i den fackliga kampen. Tyvärr har både fack och de politiska partierna backat för den massiva kapitalistiska motoffensiven som i årtionden trummat ut sitt budskap om att vi i själva verket jobbar för lite.

I dag är det bara Vänstern av riksdagspartierna som vågar yttra sig seriöst i denna fråga. Vad hände egentligen med MP, SAP, SSU, S-kvinnorna och framförallt LO som förr var med och krävde arbetstidsförkortning?

Saken kommer i allt konstigare dager när man inser att Sverige har en produktivitetsökning som har mer än tiodubblats sedan den nuvarande åttatimmarsdagen infördes 1919.

En arbetstidförkortning skulle vara bra för alla, både för de som i dag arbetar heltid och deltid.

■■ För fler insändare, klicka här.

Till exempel sex timmarsdagen skulle minska stress och utslitning för de som i dag har arbete, och i praktiken innebära en löneökning för dem som nu tvingas jobba deltid.

Det skulle dessutom vara en verklig åtgärd mot arbetslösheten genom att dela på jobben och ge en möjlighet till försörjning för de över 400 000 människor som i dag förvägras arbete. För alla som inte har jobbet som hobby fortsätter vardagslivet efter arbetsdagens slut. En arbetstidsförkortning ökar möjligheten för alla att hinna med familj, samhällsengagemang och fritid.

Motargumenten mot en sån reform från både de öppna högerpartierna och även socialdemokraterna är att det är en omöjlig samhällsekonomisk ekvation. Men mot bakgrund av den stora produktivitetsökning som skett blir det falsk matematik.

Det verkar som en total kapitulation. I stället verkar alla vilja göra det så bra som möjligt för det så kallade näringslivet, i from förhoppning om att de vill investera några fler av sina miljarder i Sverige. Men allt som oftast säger näringslivet att de inte har behov av arbetskraften åtta timmar per dag.

Inom industrin har arbetsköparna tvingat igenom avtal om arbetstidsförkortning som träder i kraft vid nedgångar i konjunkturen, så kallad konjunkturanpassad arbetstid.

De erkänner med andra ord att sex timmars arbetsdag är såväl möjligt som önskvärt, men vill inte stå för notan utan skickar den vidare till arbetarna.

Att genomföra sextimmarsdagen beräknas kosta 90 miljarder. Så frågan kvarstår, vem ska betala för en generell arbetstidsförkortning? Svaret skulle kunna vara något av följande:

Rättvisare fördelning av utdelningen till aktieägarna för de 20 största företagen på Stockholmsbörsen, som i år landade på skyhöga 125 miljarder

Hårdare beskattning av Sveriges 100 rikaste personers förmögenhet på 1 800 miljarder.

Jag har inget klart svar på denna fråga, men reformen känns angelägen och en arbetstidsförkortning bör omedelbar genomföras. Sedan får vi tillsammans diskutera i vilken takt den ska ske och hur vi finansierar densamma.

Mats Hedell

■■ Läs och kommentera insändare på Ordet fritts Facebooksida .

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel