Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"En omtumlande upplevelse" – stående ovationer när Norrdans hade världspremiär i Härnösand

Skogen är den fysiska plats som mest fulländat uttrycker dialektiken i vårt förhållande till naturen. Det är ljus mot mörker, möten och hot, glädje och rädsla, frihet och instängdhet.

I Ådalen har dessutom skogen ytterligare en dimension, den är platsen för ekonomisk vinning, men även samhällelig kris och tillbakagång. Att Norrdans har världspremiär på Mari Carrascos föreställning Black Forest just på den plats som har upplevt – och genomlidit – skogsindustrins makalösa uppgång och ödesdigra fall är bara logiskt.

Carrasco fångar in dialektikens hela dynamik, utan att för ett ögonblick förlora dansens magi. Black Forest är en sprakande föreställning som det oavbrutet slår gnistor om. Tempot är oerhört högt från första början. Koreografin är så nära fulländning som det går att komma.

I stor utsträckning är det tack vare dansarnas eminenta insatser. De agerar som en tätt sammanvävd grupp, en integrerad enhet av sällsynt skickliga individualister. Samspelet, eller rättare sagt samtidigheten, är nära på perfekt.

Rörelseschemat är otroligt krävande, och det är smått obegripligt hur dansarna om och om igen hittar rätt i sina positioner. Det är som en komplicerad manöver där minsta felsteg kan rubba hela den intrikata ordningen. Men här rubbas det ingenting.

Men mest imponerande är dansarnas mod och tillit till varandra. De egenskaperna hör förstås ihop. För att våga möta varandra i hög fart, att ta risken med ett språng över kamraten för att sedan skifta position och vara den som det hoppas över, kräver ett förtroende som är förbehållet en professionell kompetens hos de mest framgångsrika. Som Norrdans.

Även om föreställningen bygger på gruppens täta samspel, vill jag gärna framhålla några av dansarna. César Garcia Steensen är en gammal favorit med en oefterhärmlig plastik. Jakub Mædrzycki och Viktor Konvalinka som båda har en fantastisk precision i sina rörelsemönster. Och Claudia Fürnholzer som på ett självklart sätt förenar spänst och grace i stark scennärvaro.

Scenografin är fiffigt arrangerad så att publiken sitter runt om scenplatsen. Det ställer stora krav på dansarna, som inte bara dansar frontalt mot publiken, som i vanliga fall, utan måste uppträda i alla väderstrecken.

Men det ställer givetvis också större krav på publiken, det gäller att ha sin uppmärksamhet riktad åt flera håll samtidigt, kunna prioritera, veta i vilken riktning man ska koncentrera blicken, vad man vågar släppa. Åskådaren är omgiven av föreställningen, precis som i skogen.

Black Forest är en omtumlande upplevelse. Norrdans och Mari Carrasco belönades av publiken med stående applåder som aldrig ville ta slut. Det är bara att stämma in.

* * *

För fler kulturnyheter varje dag: Följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook:

Läs mer kultur och hitta alla artiklar på vår hemsida

Kulturkrönikor:

Den odemokratiska staden – om den urbana diktaturen och byn som fostrade en statsminister

Jag behåller min yxa och in vedpanna - om hantverkets betydelse

Gerillagrönsaker och revolutionsfläsk - om mat som gör motstånd

Det är dags att plöja ned pengarna där de en gång växte fram - om landsbygdens villkor