Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En mindre älgvandring men nog så dramatisk

Just när den finstämda engelska folksången tonade ut hördes ett högt plaskande nere i ån. Jag sitter i ett väderskydd bland fullvuxna tallar och björkar med försommargröna löv.

Torpstället ligger i en skogsglänta i den Ångermanländska storskogen strax utanför Junsele. Nu tidig morgon behövs inget väderskydd. Solen har nyss visat sig över trädens toppar på andra sidan ån. Himlen är djupt blå. En härlig morgonhimmel. Holken, som jag kallar det, är byggt av en virket från en tall som blåste ner för några år sedan. Men den skulle egentligen inte kunna stå för sig själv eftersom den består enbart av två väggar i nittio graders vinkel. Men en stötta på utsidan i varje vägg håller den sig upprätt. Det enkla taket är täckt av en bit gammaldags tjärpapp och holken är möblerad för min bekvämlighet med en trädgårdsstol. Namngivningen till ”holken” var enkel, med ett borrat hål på ena väggen där jag kan se upp på gården framför stugan om något skulle visa sig där. Den sakta flytande ån, som just här är bred och mäktig kanske trettio meter, speglar de tätt stående träden. Ån mynnar ut ur skogen i en s-kuva uppströms och försvinner bakom den täta granskogen nedströms. Från min plats ser jag ett par hundra meter. En mäktig gran nere vid åkanten skymmer sikten över ån något. Ån är krusad av en svag vind.

Jag sitter här så gott som varje morgon med min kaffekopp. Tidigt är det och fåglarna spelar. De har fått sin ranson av frö på den nerblåsta tallens stubbe. Men ibland får jag besök i holken av en tiggande fågel som tycker att morgonransonen var för liten. Är jag ensam på torpet brukar jag stiga upp och koka kaffe när jag vaknar, oberoende vilken tid på efternatten det är. Är hustrun här brukar vi fika i köket vid sex på morgonen. Därefter somnar hustrun om och jag går ut och njuter av den gryende dagen. I natt sov vi för öppet fönster med endast myggnätet skyddande.

Jag lägger ifrån mig munspelet och reser mig upp för bättre sikt ner mot ån. Ser inget som kan orsakat plasket. Sätter mig ner just när en älgko kommer simmande fram bakom den mäktiga granen. Kons ögon står som på skaft och farten är hög. Så här på våren och försommaren är det mycket vatten i ån. Senare på sommaren kan man gå i knädjupt vatten över till andra sidan. Nu blir även en älgkalv synlig bakom kon. Kraftigt simmande även den. Älgkon kommer fram till strandkanten nedanför där jag sitter. Trasslar sig upp genom strandriset och slyn. Det är som en myrkant längs ån innan den fasta marke

Lars Holmqvist

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel