Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En epok är till ända men minnena lever vidare – Sven-Martin Svensson, Näsåker har avlidit

Annons

Sven-Martin "Omar" Svensson har avlidit på Lissgården, Näsåker, en dryg månad före sin 99-årsdag.

Omar, vilket jag som barn började kalla honom, föddes på Karlsmyran utanför Graninge som äldsta barn till järnvägsarbetaren Algot Svensson och Kristina (Stina), född Kallin, bördig från Sörmoflo i Ådals-Lidens socken. Vid sin död var han den siste av syskonen kvar i livet.

Genom föräldrarnas arbete kom familjen att bo på ett antal orter, framför allt längs Inlandsbanan, fram tills dess att de nådde Slagnäs, där Algot och Stina stannade fram till deras pension. I Slagsnäs träffade Omar även min mormor Ann Svensson (Mimmi), född Norberg från Åsele, som tjänstgjorde som tornsvala under beredskapstiden.

De fick fyra barn, Jan-Tore (som dog redan som nyfödd), Margareta (död 2014), Birgitta och Jan. De två senare är närmast sörjande tillsammans med oss barnbarn och barnbarnsbarn.

Mina morföräldrar kom att bo på ett stort antal platser – i Norrbotten där Sven-Martin var Konsumhandlare, Skellefteå där han arbetade på Rönnskärsverken, Södermanland (Oxelösunds järnverk), vidare till Tunisien, tillbaka till Rönnskär och sedan till Helsingborg i Skåne på tidigt 70-tal.

I Helsingborgstrakten kom mina morföräldrar att stanna en för dem ansenlig tid, närmare 30 år. Martin (som han kallades i Skåne) var verkmästare på Boliden Kemis fosforsyrafabrik fram till sin pension och kom därefter att bli allmän allt-i-allo i den bostadsrättsförening de tillhörde. Förutom att vara händig med diverse verktyg var min morfar aktiv på skidor och i skytte, samt trakterade ett antal olika musikinstrument.

Mina morföräldrar tillbringade flera veckor de flesta av somrarna sedan 1970-talet i Sörmoflo, och när Stina sålde sitt barndomshem kom Omar och Mimmi med sina praktiska handlag att ägna månader varje sommar under 1980 och -90-talet åt diverse om- och påbyggnadsprojekt. Något som idag är till stor glädje för oss yngre i släkten.

Under 1990-talet flyttade mina morföräldrar upp till Norrland igen och kom att bo i Sollefteå och Näsåker sina sista drygt 25 år.

På lite mer än ett halvår har min mor och min morbrors föräldrar, samt mina bröders och kusiners mor- och farföräldrar försvunnit. I min ålder som snart varande 55-åring har det varit ett privilegium att ha anförvanter två generationer bort.

En epok är nu till ända. Deras minne kommer att leva vidare genom saker som de låtit oss ta hand om via foton och filmer, samt alla glada minnen.

Daniel Björklund, äldst av barnbarnen

Annons