Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Elever i närkontakt med skördare

I Trehörningsjö hugger man skog kring elljusspåret. Många skolelever tycker det är dumt. SCA möter dem under en förmiddag för att informera om vad som händer.

Annons

Det är strax under nollan och små snöflingor faller. Skidspåren är uppdragna i elljusspåret som ligger ett stenkast från skolan i Trehörningsjö. Skogen är ett populärt ställe för eleverna, men nu är det något på gång – stora maskiner tar ner de gamla träden.

– Jag tycker att de ska vara kvar, det är så mycket finare, säger Veronica Häggkvist.

– Jag brukar åka skidor och då är det jättefint, man kan ta kort när solen går ner över skogen, säger Emelie Gustavsson.

Cecilia Persson på SCA har köpt posten kring elljusspåret, till största delen på kommunens mark.

– Man måste ha en annan planering när det är elljusspår och nära bebyggelse, säger hon.

Tillsammans med Josefin Bohman, vikarierande produktionsledare på SCA i Örnsköldsvik, håller de i en halvdag när skoleleverna får möta skogsmaskiner och lära sig mer om skogsbruket.

Det börjar med korvgrillning. Sedan får eleverna gissa på vilka produkter som kommer från skogen, till exempel vanillinsocker, viskos, blöjor och äggkartonger.

– Det är som en cykel – även om vi tar bort skogen så planterar vi ny, den växer upp igen, säger Cecilia Persson.

Det doftar härligt av nyfällda granar och granris. Virkeshögarna ligger sorterade i massaved och timmer. Barnen i klass fem och sex står en bit på avstånd från skördaren. De ska gissa hur många träd skördaren hinner bearbeta under två minuter. Fyra och ett halvt träd blir det.

– Jag hade rätt! säger Emelie Gustavsson.

Så ringer Jessika Bohman till skördarföraren som sänker skördararmen och stänger av maskinen. Barnen kliver i granriset och tittar närmare på maskinen, och får träffa Stig-Örjan "Stisse" Markusson som kör den och äger företaget som utför avverkningen.

– Det är mycket teknik i en sån här maskin som man inte tänker på, säger Josefin Bohman.

– Ser du på datorn hur långt trädet är? undrar klassläraren Ulla Hägglund.

– Jag trycker på en knapp och den matar automatiskt fram den längd som det ska vara, säger Stig-Örjan Markusson.

– Varför är det kedjor på hjulen? frågar en elev.

– För att man inte ska slira.

– Kan de inte gå av? undrar en annan elev.

– Jo, då får man svetsa.

– Hur mycket kostar en maskin?

– 3,5 miljoner kronor ungefär, säger Stig-Örjan Markusson.

En bit längre bort kör skotaren och plockar upp fällda träd.

Tanken med avverkningen är att öppna upp en korridor där yngre träd kan växa upp som skydd innan skog bakom ska tas bort. Man sparar unga träd närmast elljusspåret, som vindskydd.

– Alltså, ni har tagit bort jättemycket, säger en elev.

– Det växer upp ny skog, säger Cecilia Persson.

Eleverna får peka ut vilka högar som är virke och blir plankor och vilka högar som är massaved och blir papper och blöjor.

– För ett år sedan pratade de om att de skulle ta bort skogen. Då sa vi att vi vill ha tillbaka lite vi också, säger Ulla Hägglund och fortsätter:

– De ska göra en grillplats med vindskydd på en fin plats i skogen åt oss som vi kan använda när vi är här. Jag hoppas att det blir en del skog kvar för vi har svampdagar varje höst.

Majoriteten av eleverna har egen erfarenhet av skogsmaskiner.

– Min låtsaspappa jobbar med det, säger André Nylén, som tycker det är bra att skogen avverkas.

– Annars blir det för trångt, säger han.

Skogsmaskinerna arbetar vidare och det är dags för lunch i skolan. Elever från förskoleklass upp till fyran och asylelever var ute timman innan.

– Det är kul att komma ut när man får möjlighet, säger Josefin Bohman.

Hon är den som kontrollerar att maskinförarna gör sitt jobb enligt planen.