Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dramaten tar pulsen på Sverige

Annons

Först tog han pulsen på Göteborg. Nu tar dramatikern Mattias Andersson sig an hela Sverige. I "The mental states of Sweden" skildrar han en nations mentala tillstånd via dess medborgares röster.

"Finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se gestaltad på Sveriges nationalscen?"

Jo, det gör det uppenbarligen. Frågan, som Mattias Andersson via sociologer har ställt till ett stort antal personer över hela landet, har fått oerhört många disparata svar. I sin första egenregisserade föreställning på Dramaten har han ställt samman de olika rösterna till en komposition som försöker fånga det mentala tillståndet i Sverige 2013.

Flykting och vd

En afghansk flykting från förvaret i Flen, en renskötare från Kiruna, en lågstadielärare från Gävle, en montör på Saab, en gymnasieelev från Fittja, en vd från Djursholm - och en hel kör av utförsäkrade - finns bland dem som gestaltas av Dramatens skådespelare.

Det är påfallande många som tackat ja till att vara med. Många som är utförsäkrade från Försäkringskassan mejlade till exempel in sina svar omedelbart. Det rasslade till direkt, det kom säkert in 30 mejl inom ett dygn, berättar Mattias Andersson.

Att skapa en heltäckande, "sann" bild av tillståndet i den svenska nationen är naturligtvis en omöjlighet - det är Mattias Andersson noga med att påpeka. I sådana fall hade det krävts intervjuer med över nio miljoner människor. Urvalet i "The mental states of Sweden" är ett resultat av sociologernas vanliga arbetsprinciper - representation utifrån ett socioekonomiskt tvärsnitt av befolkningen - men också en spegling av hans egen personlighet.

TT: Är det inte en rätt mörk bild du ger av Sverige i dag?

Jo, det är det absolut. Alla mina scenkonstverk hamnar i den tonen. Konstens funktion, tycker jag, är att hamna i något existentiellt, något djupare, som inte nödvändigtvis behöver vara svart, men jag kan inte göra något slags feelgood-grej.

Redan 2006 gjorde han samma djupdykning i autentiska personers liv på teaterscenen. Då hette pjäsen "The mental states of Gothenburg" och skildrade unga Göteborgare. Under årens lopp har han fått förfrågningar om att upprepa succén och göra exempelvis "The mental states of Belgrade", men valt att avvakta tills tiden var mogen att spegla Sverige via dokumentära intervjuer.

Jag har verkligen försökt att inte driva en tes som jag bestämt mig för, eller polemisera med en tydlig analys. Jag tycker det är alldeles för många som alldeles för enkelt i medier eller i samhällsdebatten i stort uttalar sig vitt och brett om vad som är den stora konflikten i dag, säger han.

Periferi och centrum

Visst finns det en hel del skillnader mellan att jobba på Backa Teater, på Hisingen i Göteborg, och att sätta upp en pjäs på Kungliga dramatiska teatern i Stockholm. På den förstnämnda arbetar han för en ung, ofta teaterovan publik, på den sistnämnda för en betydligt äldre generation. Om Backa teater befinner sig ute i periferin så är Dramaten mitt i centrum. Därför har han och scenografen Ulla Kassius valt att symboliskt starta föreställningen inne i skådespelarnas egen artistfoajé.

Det skulle kännas konstigt att komma hit och okommenterat trycka in Backa-verklighet här. All bra konst står med ett ben i det extremt lokala, det provinsiella, det nära, det väldigt nu-nu-nu-igenkännbara och med det andra i de eviga, stora existentiella frågorna.

Mer läsning

Annons