Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dragspelsopera på Mannaminne – en galet lyckad kombination

Under veckans operafestival på Höga Kusten anordnades onsdagen den 17 juli konserten Dragspelsopera.

Annons

Det var fullsatt på Dragspelshuset på Mannaminne. Jag hajade till rejält när jag såg kombinationen dragspel och opera. Å, så galet, helt omöjligt, tänkte jag men blev så nyfiken att jag tog mig dit. Jag måste åtminstone höra hur det låter, man kan ju gå när man vill, resonerade jag.

Vilka artister uppträdde? Det var David Wahlén (dragspel), Astrid Robillard (mezzosopran), Agnes Wästfeldt (sopran), Andreas Franzén (basbaryton) och Viktor Olaus Nygård (fiol, producent HKO).

Sångarna och deras ackompanjatörer lät välrepeterade och samstämda. Arrangemangen och lokalens akustik fick höga betyg och sångarna artikulerade med gott resultat. Publiken bjöds på ett varierat program med välkända klassiska stycken, flera av Mozart, men även kända visor av Bellman, Bertolt Brecht/Kurt Weil och barnvisan Min hatt den har tre kanter. I den sistnämnda visan briljerade David Wahlén på dragspel oerhört mycket med en mängd variationer som dribblade bort den publik som försökte sjunga med. Efter en stund tänkte jag inte alls på att dragspelet kommit in i operans värld. Alla bitarna föll på rätt plats. Så ska det låta, tänkte jag.

Den lekfulla och muntra, ibland ekivoka tonen under konserten vann publikens gillande. Man skrattade åt några ändringar i sångtexterna som musikerna tagit sig friheten att göra. Många i publiken visade sin stora uppskattning med fotstampande, rop och visslingar. Ganska förvånande med tanke på publikens relativt höga medelålder!

En möjlig förbättring vore att ha ett podium för musikerna. Då kunde vi som satt långt bak i lokalen se bättre. Jag såg till exempel inte mycket av den sittande David Wahlén.

Den allsång som man hade valt, O sole mio, tyckte jag inte riktigt passade att sjunga så. Jag kunde inte avgöra om det berodde på fraseringen eller på vad sången handlar om. Pavarotti skulle aldrig gått med på att leda en allsång med O sole mio, tror jag. Den måste sjungas solo. Kanske melodin till Luciasången vore bättre om publiken ska sjunga allsång på italienska? Den visan handlar inte om helgonet Sankta Lucia utan om hur vacker stadsdelen Santa Lucia i Neapel är sedd från havet.

Summa summarum: dragspel och opera är inte en galen kombination. Jag hade fel. I kväll var det en galet lyckad kombination. Tack för det, Höga Kusten Opera. Det var kultur som ger glädje, kraft och mod. Den kan bidra till ett bredare intresse för opera.

Hans Jonsson

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel