Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dragkampen om skogen

Många aktörer vill åt skogens träd. De blir plankor och brädor, finpapper och pappersmassa, specialcellulosa, bränsle för uppvärmning och etanol för fordonsbränsle.

De träd som står kvar ska räcka till människors friluftsliv och som livsmiljö för naturens mångfald av växter och djur. Hur går den ekvationen ihop - den allt intensivare kampen om skogen?

Vad gäller exempelvis Höglandssågen, Domsjö Fiber och Sekab så kan de till stor del samsas om råvaran. Ingen behöver bli utan även om företagen till viss del konkurrerar med varandra.

Principen är enkel: Det mest prima virket går till sågen, det övriga går till massa- och cellolusaindustrin. Det virke som inte de vill ha går till Sekab och till Övik Energi.

- Jag ser inget direkt hot från Sekab och Domsjö Fiber eller övriga aktörer. Jag ser positivt på råvarutillgången för sågverksdelen, vi får avsättning för våra biprodukter och är viktiga leverantörer av flis till Domsjö Fiber, säger Höglandssågens Hans Olsson.

I dag bygger dock Sekabs verksamhet på importerad etanol.

- Men när vi kör igång vår industriella utvecklingsanläggning 2010 räknar vi med att klara våra virkesbehov, vi har ett relativt litet behov av skogsråvara, säger Sekabs Jan Lindstedt.

Hans Olsson ser inte några virkesproblem för Höglandssågen heller inom överskådlig tid.

- Visst är det hård konkurrens om timret mellan sågverken, men vi står oss bra i den konkurrensen. Det tjänar även Domsjö Fabriker och Övik Energi på, eftersom råvaran stannar inom kommunen.

För Domsjö Fiber är läget annorlunda.

- Vi har ett underskott på massaved mellan Sundsvall och Umeå vad gäller Domsjö Fabrikers behov på två miljoner fasta kubikmeter per år. Det tvingas vi istället importera i dag, säger Martin Forsén.

- Det är lite olyckligt. Vi försöker öka volymerna via lastbil och tåg, men det är svårt. Med dikning, gödsling och förädlade plantor skulle vi kunna öka uttaget med minst 20 procent.

Situationen i Örnsköldsvik är olik den på en rad andra håll i landet, menar Domsjö Fibers Martin Forsén.

- På många ställen är det en konkurrenssituation mellan massaindustri och energiproducenter. Så är det inte här i Örnsköldsvik, vilket är unikt. Ångan från Övik Energis pannor på Domsjö Fabrikers område går exempelvis redan i dag till industrin.

Martin Forsén anser att man måste tänka om för att kunna ta klimatmålen på allvar.

- Då måste man sköta skogen mer intensivt - där det är lämpligt. Dels gödsla mer och dika mer, men också ha bättre röjning och gallring och odla mer förädlade plantor.

- Många skulle inte märka så stor skillnad i sitt friluftsliv, det går att kombinera med ett intensivare skogsbruk.



PER EURENIUS
070-650 31 52

Webbredaktör
MADELENE HOLMGREN
070-650 31 67