Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dömda och ensamma kvinnor i Alfhild Agrells lysande dramatik

Alldeles bortglömda. Mycket välskrivna. Nu ges Härnösandsförfattaren Alfhild Agrells samlade dramatiska verk ut i bokform.

Annons

Redan när verken skrevs jämfördes hon både med både Strindberg och Ibsen. Skillnaden var att fler av hennes verk som hamnade på Dramatens stora scen än konkurrenten Strindbergs.

Alfhild Agrell föddes 1849 i Härnösand. Den skolgång hon fick var ett par vintrar hos mostern i Stockholm. Det viktigaste var att forma henne till en duktig kandidat för ett äktenskap.

Projektet lyckades och som 19-åring gifte hon sig med en tio år äldre man. Först blev det Sundsvall och sedan Stockholm. Trots att hon inte fått någon ordentlig skolutbildning blev hon en uppmärksammad och omtyckt dramatiker även om vissa recensenter ifrågasatte hennes radikalism i kvinnofrågor.

Det är inte så lätt att se varför Strindberg spelas än i dag medan Alfhild Agrells verk mer eller mindre hamnat i glömska. Några av hennes pjäser har fortfarande en oerhörd spänst och fungerar hur bra som helst även i dag. Om Strindbergs Fröken Julie kan spelas borde också Agrells mästerverk till exempel Dömd och Ensam också kunna spelas idag.

Förklaringen kan vara manssamhället. Att män har lättare att ta till sig Strindbergs syn på kvinnan än Agrells. Jag har absolut inget mot Strindberg som dramatiker. Han är lysande. Men det är i många fall också Alfhild Agrell.

Alfhild Agrell vågade i sina pjäser lyfta fram ett kvinnoperspektiv och ta upp ämnen som i högsta grad då men även nu känns viktiga. Feminist, ja, men det handlar inte om några plakatpjäser eller pjäser där det politiska budskapet överordnar sig innehållet. Dessutom kan både kvinnor och män i hennes pjäser vara onda – och goda.

Här finns ensamstående mödrar vilket på 1800-talet ansågs vara opassande av det rådande manssamhället. Den kvinnliga sexualiteten även utanför äktenskapet finns med som ett tema.

I pjäserna Dömd och Ensam handlar det om modersrollen. Har en mor också rätt att vara människa? Måste en mor alltid offra sig för sina barn?

I Dömd ifrågasätts om en kvinna måste gå in ett äktenskap för att familjens heder. Ska man acceptera att detta är ett villkor för att dottern ska få gifta sig med den hon älskar? Hedersrelaterat våld och mobbning finns ju i samhället så väl på 1800-talet som idag.

Hon visar också på det förakt som fanns i samhället mot så kallade utomäktenskapliga barn och hur dessa stängs ute från gemenskapen precis som deras mödrar, mamsellerna.

Alfhild Agrells huvudperson säger nej. Hennes huvudpersoner accepterar inte lättköpta kompromisser.

Alfhild Agrell kunde också skriva komedier. I hennes Småstadsliv skildras livet i hennes födelsetrakter i Härnösand. Vi får följa den lite dumma borgmästaren som lovar att gifta bort sin dotter till en rik affärsman. Och hur hans betydligt klokare hustru löser problemen.

Här drivs med livet i småstaden. Här ska potentaterna sätta upp en egenhändigt skriven pjäs eftersom deras konkurrenter i grannstaden Sandö redan gjort detta. Småstadsliv är en komedi, men med lyckligt slut, vilket inte alltid är vanligt i Agrells skådespel.

Alfhild Agrell är värd att läsa och även att se på scenen. Vi får hoppas att några av hennes mästerverk så småningom åter dyker upp på scenerna i Sverige.

Det är hon värd.

Dramatiska arbeten

Alfhild Agrell

Atrium Förlag