Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödshjälp efter misslyckat könsbyte

Annons

En 44-årig belgare, djupt olycklig efter ett misslyckat könsbyte, har fått hjälp att dö sedan läkare gått med på att ge honom dödshjälp på psykologiska grunder.

Nathan Verhelst dog i måndags på ett sjukhus i Bryssel omgiven av sina vänner. Fallet har väckt stor publicitet i Belgien.

Verhelst föddes som flicka i en familj i Nancy med tre pojkar och försköts av föräldrarna som önskat ytterligare en son, skriver tidningen Het Laatste Nieuws som talade med honom kvällen innan han dog.

Han genomgick tre operationer för att byta kön mellan 2009 och 2012 men har känt sig obekväm med sin kropp. Han sade att han fortfarande hade bröst och att hans penis var "ett misslyckande".

Första gången jag såg mig i spegeln kände jag en avsky mot min nya kropp. Det fanns lyckliga ögonblick men på slutet tippade balansen över på fel sida.

Verhelst undersöktes av två läkare, varav en psykiater, för att utesluta att han led av en övergående depression.

I Belgien fick 1 432 människor dödshjälp förra året. 52 av dem fick hjälp på psykologiska grunder.

Dödshjälp är lagligt i Belgien för personer över 18 år men parlamentet överväger att legalisera det även för minderåriga under förutsättning att de bedöms kapabla att själva fatta beslut.

74 procent av den belgiska befolkningen är för en förändring av lagen så att svårt sjuka personer under 18 år skulle få möjlighet till dödshjälp, enligt en undersökning som publicerades i dag.

Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, tycker att frågan är svår men att även allvarligt sjuka barn borde ha rätt till dödshjälp.

Barn kanske kan fatta beslut, men man är inte beredd att acceptera deras beslut utan vidare som mogna och överlagda. Så visst är det problematiskt. Men det är också ett problem om stora patientkategorier ska förvägras den här rätten, säger han till TT.

Kanske bör föräldrar få en vetorätt upp till en viss ålder, resonerar han.

Om alternativet är att barn plågas till döds - när det inte finns någon bot - är omänskligt, anser han.

Det är en svår situation, men ibland hamnar människor i svåra situationer och då måste man kunna lösa dem. Då kan man inte bara diktera det ena beslutet, att det är vad som ska gälla.

Elisabeth Gerle, professor i etik vid Uppsala universitet, är inte så tvärsäker.

Det finns många aspekter att ta hänsyn till. Frågan är - vem avgör och när? Den frågan blir ju accentuerad när det handlar om barn, som i ännu mindre grad kanske kan besluta om detta själva.

En annan fråga som Gerle tycker är viktig är "för vems skull?". Handlar det om att spara pengar i vården, lätta på ett tungt ansvar för föräldrar eller är det verkligen för den människans - barnets - bästa?

Gerle arbetar även för Svenska kyrkan nationellt där man börjat samla in olika röster om dödshjälp, utan att låsa sig i fasta positioner.

Det har länge funnits en tradition i vårt land att se livet som heligt, även det sårbara livet. Livet är ibland sårbart, som vid svår smärta, sorg, psykisk vilsenhet och svåra handikapp. Men den första frågan som bör ställas är hur vi kan lindra och underlätta för den människan.

Mer läsning

Annons