Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maria Stålnacke, till minne

/

Annons

Maria Stålnacke, Hököpinge, har avlidit. Hon blev 71 år.

Hennes närmaste är maken Bo Hagström, barnen Petter och Stina, barnbarn samt syskon med familjer.

---

I ett enkelt arbetarhem i Själevad växte Maria upp i en syskonskara på fem. Under 1960-talet flyttade hon till Stockholm. På Långholmen blev den engagerade fritidspedagogen döpt till Fångarnas ängel. Arbetet och förtroendet gav glöd och kraft. Hon blev en av initiativtagarna till KRUM - Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering. Den röda tråden har följt Maria i hennes arbete – en tro på de svaga i samhället.

På 1970-talet började Maria arbeta som journalist på Aftonbladets redaktion i Malmö. Hon var en begåvad och modig journalist och människa. De som mötte henne som journalist kunde känna sig säkra på hennes gedigna intresse och omtanke.

Efter åren på Aftonbladet flyttade Maria tillsammans med maken Bo till Spanien för att där under ett antal år driva restaurang och radiostation. När Maria och Bo så småningom återvände till Sverige blev SVT:s Sydnytt den nya arbetsplatsen. Där blev hon kvar fram till pensionen för ett år sedan. 2006 tilldelades Maria Ollénpriset med motiveringen att hon "med empati, värme och skärpa ger de allra svagaste en röst".

I ett och ett halvt år levde Maria med sin senaste cancer. Jag säger senaste för det här var hennes fjärde. Den första av sjukdomar slog till för över tjugo år sedan. Det innebär att hon tillsammans med sina närmaste kämpat sig igenom ett berg av sjukdomar. Maria visste att den här gången skulle hon dö. Ändå fortsatte hon att vara stark. Tillsammans med sin man Bo, sina barn och sina syskon planerade hon sitt avslut och sin begravning.

För mig var hon förstås mer faster Maria än journalist. För mig var hon en av de fastrar som en gång gav mig ett halsband med en vacker topas. Det smycket fick jag när jag förlorat min yngsta son. ”Ett halsband med en sten som minner om Gustavs blåa ögon”, skrev Maria till mig den gången. Sådan var hon.

Finns det en himmel så är hon där nu – där andetagen aldrig är en kamp.

KRISTINA STÅLNACKE

Annons