Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Det är roligare nu än för 20 år sedan"

Marie Richardson har varit skådespelerska vid Dramaten sedan hon gick ut scenskolan 1985. Men självkritik och prestationskrav har alltid funnits där. Först på senare år har skådespelaryrket blivit riktigt roligt.

– När jag började spela teater som liten fanns lusten alltid där, säger Marie Richardson. Det var ju en dröm som gick i uppfyllelse att sedan få börja på scenskolan. Men där fanns alltid pressen och jämförelsen med andra och jag tänkte: "när jag får ett jobb blir det fantastiskt".

Men hon menar att det dröjde ganska många år innan prestationskraven och självkritiken minskade.

– Jag letade hela tiden efter det ultimata och censurerade mig själv. Det blev en slags missriktad självcentrering och obefogade krav. Nu har jag mycket roligare.

Att ta ut svängarna, vara äventyrslysten och tillåta sig själv att vara dålig tycker hon utvecklar skådespelare.

– Det är ju roligast att se någon som är bra och tycker att det är roligt att spela. Någon som vågar göra bort sig. Jag vågar mycket mer nu än för 20 år sedan.

Att hålla lusten till skådespeleriet vid liv är inte alltid enkelt.

– Ibland tänker jag: 'hur ska jag orka hålla på 20-30 år till? Hur stor lust har jag egentligen?' Men då räcker det oftast att ta en paus och göra något annat ett tag, spela in filmer eller ta ledigt. Då brukar lusten återvända.

Ett annat trick är att inte planera så långt i förväg, menar hon. Och delta i nya situationer.

– Jag tar ett år i taget, tänker att jag kanske gör något annat sedan. För mig har det varit nödvändigt. Annars känner jag mig instängd och klaustrofobisk.

Marie Richardson har alltid haft fullt upp med jobb och har ständigt varit en efterfrågad skådespelare. Med roller i pjäser som Helena, Så tuktas en argbigga, Körsbärsträdgården, A clockwork orange, Markisinnan de Sade och Ett dockhem har hon en gedigen erfarenhet bakom sig. Men antalet roller för äldre kvinnor är färre.

– I klassikerna finns det fler roller för unga kvinnor än medelålders, så det finns inte lika många möjligheter längre. Personligen har jag klarat mig bra men jag ser med sorg på vissa jämnåriga som går arbetslösa

För Maries egen del går karriären dock på högvarv. I höst spelar hon på Dramaten och medverkar i flera tv-serier, bland annat ser vi henne och maken Jacob Eklund i uppföljarna till Noll tolerans.

– Det kan ibland vara lite knepigt. Men sedan barnen kom har vi haft tur och gjort mycket filmjobb, då spelar man ju in på dagtid. När vi båda spelade i Noll tolerans hade vi Klara med oss och det funkade jättebra. Det var första gången vi jobbade ihop och det var roligt att det gick så bra.