Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Den utan skuld kan kasta den första stenen"

Jennifer miste sitt uppdrag i Grundsunda församling på grund av att hon förlorat vårdnaden om sitt barn.
– Jag straffas för att jag i perioder i mitt liv mått väldigt dåligt, säger hon.

Vi kallar henne Jennifer. Hon vill vara anonym i det här reportaget, med hänsyn till sitt barn.

Hon bor ensam sedan tre år tillbaka. Under många år levde hon och hennes barn i en relation med en man som var våldsam, både fysiskt och psykiskt. Till slut upplöstes förhållandet, men både Jennifer och barnet led av sviterna efter många år i stress.

– Vi hade sömnproblem båda två. Jag var fullständigt utmattad, berättar hon.

Av de sociala myndigheterna ansågs barnets hemmiljö dysfunktionellt, och det omhändertogs. För Jennifer är det en sorg hon bär med sig varje dag.

Några som stöttade henne kraftigt under de här åren, var personalen i Grundsunda församling. Komministern och församlingsassistenten bland andra.

De gav henne kraft och välkomnade henne in i kyrkans gemenskap, och för två år sedan fick Jennifer även uppdrag i församlingen. Eftersom hon är sjukpensionär och tillbringar mycket tid hemma, gav det henne kraft och energi, och hon blommade ut.

Sedan dess har hon varit ett känt ansikte i församlingen. Hon har hjälpt till i barngrupperna, där hon varit mycket omtyckt. I hennes vardagsrum finns prydnader, presenter från människor hon arbetat med och hjälpt. På bordet står en ljuslykta målad med flicknamn; en present från de barn hon haft att göra med i flera år och som nu vill visa sitt stöd.

– För mig var det en tröst att få umgås med barn.

I november fick Jennifer veta att det kommit ett anonymt brev till kyrkorådet där det ifrågasattes hur hon kan få jobba med barn.

– Den dåvarande kyrkoherden Sten Bylin ville att jag skulle ta en time out tills frågan var utredd. Jag blev såklart fruktansvärt ledsen och mådde dåligt över detta. Men jag hade ändå hopp, eftersom jag inte gjort något brottsligt. Jag fick uppfattningen att jag var välkommen tillbaka när allt var utrett.

Men historien tog en plötslig vändning. Kyrkorådet, som tidigare uttryckt sitt stöd för Jennifer, ändrade helt uppfattning. I ett telefonsvarsmeddelande och ett kort sms förklarade den nye kyrkoherden Kurt Enberg att hon inte skulle få fortsätta.

– Kurt hade gjort en barnkonsekvensanalys och fick alla med sig. Men han har sekretessbelagt den och jag får inte se vad det står i den.

Jennifer skulle få en skriftlig förklaring till varför hon plockats bort. Den har hon, tre veckor senare, inte fått.

Hon blev erbjuden andra uppdrag inom kyrkan.

– Jag vill inte det. Jag känner mig oerhört kränkt och vill knappt visa mig på byn. Jag vill få upprättelse och få chans att komma tillbaka till mina uppdrag, det är det jag är intresserad av.

Hon förklarar att hon mått så dåligt över hela historien att hon funderat på att ställa sig på tågrälsen.

– Att förlora mitt barn sänkte mig, och att heller inte få jobba, det blev droppen.

Som ÖA berättat har Jennifer starkt stöd från fem anställda i församlingen. Hon berättar också att flera barn skrivit till kyrkorådet för att förmå dem att ändra sitt beslut.

I kyrkorådets protokoll från den 19:e mars står det att Jennifer så snart som möjligt ska få skriftligt besked om varför hon inte får vara kvar.

Hon har fortfarande inte fått det.

I ett välformulerat brev till kyrkorådet som ÖA tagit del av, beskriver hon sin egen förtvivlan.

"Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Vem kan kasta den första stenen?", skriver hon.

Hon frågar sig vad hon gjort fel och vilket brott hon begått. Frågor, som inte har besvarats av vare sig kyrkorådet eller kyrkoherden.

– Mattan rycktes undan för mig när jag äntligen började må bra. Hur passar den här människosynen ihop med den kristna grundsynen?

– Det här drabbar alla med barn i familjehem. De är tydligen inte välkomna in i samhället.