Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den röda tråden – och sidospåren

Ulvön och Härnösandsförfattaren Ludvig "Lubbe" Nordström är nära förknippade med varandra. Men det var inte han som myntade uttrycket "Bottenhavets pärla".
Det hävdar Nordströmexperten Sven Bodin.
– Rent påhitt, säger han.

Redan på bryggan i Ulvöhamn möts vi av en vänligt vinkande man.

– Vilka är ni? hojtar han.

Själv heter han Sven Bodin, är 70 år och enormt kunnig om livet förr i Höga kusten. Vi hinner knappt få fendrarna på plats förrän han börjar smattra fakta om en av huvudpersonerna i hans liv just nu: Lubbe Nordström.

– Den 7 april år 1905 åkte den 23 år gamla Lubbe Nordström skidor hit över isen. Han bodde tillsammans med två pigor hos Erik och Sofia Bergner och det var här han lärde sig att bli författare men han arbetade också som fiskardräng, berättar Sven framför gården som står kvar än i dag.

Anledningen till att Sven kan så mycket om just Lubbe Nordström är att han skriver en biografi över honom.

– Jag har hållit på i princip sedan 2006 och har kommit tre fjärdedelar men nu är det dags att sätta fart, om något år borde den vara klar.

Till sin hjälp har han bland annat 22 000 inskannade sidor ur Nordströms dagbok – alla år mellan 1900 och 1942 förutom ett, 1940.

– Han var en utvecklingsoptimist av guds nåde, när han såg hur fiskarna här ute samarbetade utvecklade han sin filosofi vi-ismen som senare ledde vidare till globalism. Och han var det store Norrlandskämpen, guldkusten kallade han det här och då räknade han in alla industrier som fanns.

– Men om någon säger att det är Ludvig Nordström som döpt Ulvön till "Bottenhavets pärla" så är det fel. Uttrycket myntades i ett reportage i Stockholms Dagblad 1907. Lubbe Nordström skulle inte uttrycka sig så vulgärt, han skrev mycket vackrare: ametistblå berg och månen som går ner i en skål och liknande. Men det var ett sidospår.

Det kom att bli en hel del sådana under intervjun för Sven Bodin gillar att lägga ut texten även muntligt, om man säger så. Att hålla föredrag är en syssla han gärna ägnar sig åt. Och prata med folk.

– Jag är jävligt social, jag frågar ju folk: vem är du? Och då får man veta saker, och det är jättekul.

Sedan 2006 har han rört sig regelbundet på ön och tycks känna alla bofasta, så fort någon passerar ska det slängas käft och skrattas hjärtligt.

Själv är Sven Bodin född på Trysunda på den tiden ön var ett helt litet samhälle med ett hundratal invånare.

– Alla var fiskare och som barn fick jag följa med överallt – och flytväst hade man ju inte på den tiden.

Han växte också upp i Köpmanholmen där fadern jobbade på fabriken och han har även dokumenterat brukssamhället.

– Trenne själar bor i mitt bröst, deklamerar han: industrin, fisket och bondesamhället.

Ett sidospår: 1963, i augusti, befinner sig Sven Bodin i Kungsträdgården, Stockholm. En man kommer fram och börjar fråga ut norrlänningen. Det är Arne Weise som gör ett ungdomsprogram på tv och Sven ställer upp i programmet och berättar om sin hemort. Det tas inte väl emot hemma i Köpmanholmen.

– Både facket och företaget såg det som en ren svartmålning, säger Sven och kan le åt minnet i dag men man förstår att då var det ganska tufft.

Stockholm blev basen för Sven i fortsättningen, även om han alltid hållit kontakten med hembygden.

Han pluggade på universitetet: historia, statsvetenskap och filosofi. Han var verksam i arbetslivet, bland annat på Amnesty som databashanterare och projektledare på Sveriges radios grammofonarkiv, och han skrev böcker tillsammans med Carl-Adam Nycop som grundade Expressen 1944.

– Samma år som jag föddes. PV:n kom förresten det året också, 444...

Och så blir det bilsnack en stund i ännu ett sidospår.

– Jag har hållit på med en mängd olika saker men det finns ändå en röd tråd och det är dokumenterandet av både analogt och digitalt material. Att lyfta upp historien så den inte faller i glömska.

Där kom den alltså, den röda tråden.

– Och när man blir äldre kommer suget, man vill veta: vem är jag? Jag har alltid haft ett stort historieintresse och jag ville veta mer om den här kusten.

Han började dammsuga Höga kusten på gamla fotografier och dokument som han har scannat av och sparat i tusental i en databas.

– Det är spännande när man kan koppla ihop fotografier med texter, se dem tala med varandra.

En del av materialet ska man kunna ta del av i nya museet i Ulvöhamn som öppnar nästa sommar, en del kan man ta del av redan nu via facebook-sidan "Forum för Höga kustens kulturarv".

– Den var en tillfällig grej jag startade julen 2012 och intresset bara exploderade. Jag är ingen ekorrforskare utan tänker pytsa ut mitt material, jag kan ju dö när som helst.

Inte för att Sven Bodin är döende men man har liksom inga garantier.

Tillvaron delar han numera på flera platser. Ulvön är en fast punkt, även om han inte har en egen bostad här utan bor hos vänner. Bullandö i Stockholms skärgård är en annan.

Och Roskilde i Danmark där hans dam Conny Elsebeth bor. En gammal kärlek från 80-talet som återupptogs 30 år senare men det är en annan historia. Och ännu ett sidospår.