Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: "Den som lever i Stockholm kanske inte är bäst lämpad att ta beslut om glesbygd"

Är det dags att kvotera in beslutsfattare från landsbygden på lokal och nationell nivå? Vi drabbas negativt av att människor med urbana perspektiv sitter på beslutsfattande poster, skriver Pia Liedholm.

De flesta håller nog med om att kunskap och erfarenhet är viktigt för att en uppgift ska bli väl utförd och få ett bra resultat. Vi diskuterar och ser värdet av att människor med olika bakgrund och olika kön får synas och höras, allt för att vi ska kunna forma vårt samhälle till en hållbar och medmänsklig plats där alla räknas.

Själv tänker jag allt oftare på hur landsbygden glöms bort i samhällsdebatten - och därigenom hur jag som landsbygdsbo inte kommer till tals. Det är ofta personer som själva bor och lever i en större stad som ligger bakom presentationer, rapporter, utredningar, nedläggningar och centraliseringar där landsbygden inte syns, inte räknas eller tvärtom enbart ses som en kostnad.

I min hemkommun är just nu samtliga chefer i kommunledningsgruppen boende i de stora grannkommunerna och det börjar märkas i beslut och strategier. Deras egna livsval och värderingar färgar av sig och gör att man nu vid rekrytering genom formuleringar främst vänder sig mot de som också bor i grannkommunerna.

Den största styrkan med vår underbara kommun sägs plötsligt vara närheten till större städer. Andra arbetsgivare nämner inte ens placeringsort i platsannonser längre eftersom det så självklart är i regionens största stad.

Jag tror att människor med personlig erfarenhet från landsbygden och glesbygden måste in på vissa poster för att vi ska se ett slut på storstadsnormen. Den som lever i Stockholm kanske oavsett utbildning inte är bäst lämpad att utreda eller ta beslut om glesbygd. Den som lever i en större kommun kanske inte brinner för den lilla kommunens värden eller utveckling.

Erfarenhet och lokal kännedom borde värderas högre, engagemang och entusiasm likaså. Är det dags att kvotera in landsbygdsbor, som får arbeta via distans just för att bidra med landsbygdens perspektiv?

Med mångfald bland de beslutande kan vi bromsa centraliseringar, snabbare ge våra barn och äldre lokalproducerad mat på bordet och göra hela vårt samhälle mer hållbart - miljömässigt men också socialt och ekonomiskt. Och mångfald kan handla om var och hur du lever ditt liv.

Som kvinna och landsbygdsbo drabbas jag mer negativt av att människor med det urbana perspektivet sitter på avgörande poster än vad jag drabbas av om det är män som sitter där. Det är beklagligt om det ska behövas, men om våra offentliga arbetsgivare inte själva kan se värdet av engagemang, lokal anknytning och representation från hela samhället så kan det vara dags för en ny typ av kvotering.

Pia Liedholm

Bottna, Söderköping

* * *

Läs mer om kultur och följ Ångermanlands kulturredaktör Katarina Östholm på Facebook

Krönika: Dödsstöten för landsbygden - om det brutna kontraktet mellan stad och land

Krönika: Här är listan som kan rädda landsbygden

Krönika: Egen mat bygger framtidens samhälle

Vår stad: Sluta stadsplanera – det är dags att bygga ett helt Sverige