Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

David gör det bra mot Goliat

På lördagen är det avspark mellan Härnösands FF och Boden, och på söndagen ska Anundsjö försöka lugga IFK Östersund på poäng på Jämtkraft Arena.

AIF och HFF är vårt distrikts två bästa lag på herrsidan och båda har möjligheterna att vara med och slåss i toppen i norrtvåan.

Division 2 Norra, alltså. Sveriges fjärde högsta division, och det är alltså där vi hittar Ångermanlands två bästa lag.

Inte så imponerande, eller hur?

Jo, jag tycker att det är bra. Vi är ett litet distrikt, Ångermanland är hockeyland och har fram till bara för något år sedan bara haft en enda konstgräsplan (jo, jag vet, konstgruset i Husum) och även om det finns tre konstgräsplaner (en fjärde är på gång i Kramfors) och tre hallar, kan vi inte tävla med andra distrikt.

En jämförelse: Umeå kommun har 21 konstgräsplaner, Umeå tätort 11...

Så även om FV varit uppe i superettan och Anundsjö i ettan under de senaste tio åren kommer det att dröja innan vi har ett herrlag som kommer att etablera sig så högt upp i det svenska seriesystemet, och det är ju egentligen inte så konstigt.

Det handlar naturligtvis om ekonomi, men framför allt om att vi blir allt färre människor i den här landsdelen.

1979 deltog 1000 barn i Sollefteås kvartersfotboll, i dag är siffran 600. Då bodde också 26 000 personer i Sollefteå kommun, i dag är siffran 19 000.

Dessutom har fotbollen, och även annan idrott, en betydligt tuffare konkurrens då det gäller att locka till sig ungdomar. Basen minskar helt enkelt för fotbollens verksamhet och även om det tas krafttag för att ge fotbollsspelande ungdomar möjlighet att verkligen satsa på fotboll (Ö-viksalliansen är ett bra exempel) så har klubbarna det tufft i dag.

Det är svårare att rekrytera i närområdet, det är tuff konkurrens från större orter där jobb och utbildningar finns och som sagt, träningsmöjligheterna är inte optimala, även om de är långt bättre än tidigare.

Och så är det pengarna. När Anundsjö var uppe och vände i ettan för sju år sedan omsatte de ca 1,3 miljoner kronor, det ska jämföras med dåvarande seriekollegan Västerås som omsatte 23 miljoner kronor...

I år i tvåan omsätter Anundsjös A-lag 1,4 miljoner kronor (enligt uppgift ligger Sandviken på ca 9 miljoner) så då förstår vi att AIF och säkert också HFF spelar långt ner i norrtvåan då det gäller ekonomi.

Men ändå kommer de två lagen att tillhöra toppskiktet i norrtvåan och det tycker jag är fantastiskt.

Anundsjö har placerat sig tvåa tre säsonger i rad och har ett lag som är både talangfullt och hungrigt där Martin Åberg, Simon Gustafson, Oskar Westbergh och Dejan Dimoski är kulturbärare, men man har också slussat in spännande lokal talang i form av Rasmus Bergström och Viktor Mellbin.

Härnösands FF har fått behålla seriens bäste målvakt i William Amamoo, Nick Scharkowski är ett hot mot alla försvar, anfallskollegan Robin Bergman är spännande och de som sett Claudio Caetano påstår att högerbacken blir en sensation.

Men jag tror att Sandviken vinner serien men ångermanländsk fotboll kommer ändå att vara glada och stolta över AIF och HFF när den här säsongen är över.

De gör ett fantastiskt jobb i vår lilla del av fotbolls-Sverige.