Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dansbandsminnen från förr, del 1: Ö-viksorkester i vådlig bilfärd med en Mercedes 190

Orkestern The Coopers startades i Örnsköldsvik våren 1963 av Jan-Erik Sellgren och Hans-Åke Sjöström. Det kom in bokningar runt om i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten och fyllde spelkalendern.

Jan-Erik Sellgren berättar att han hösten 1964 ryckte in på I21 i Sollefteå och muckade våren 1965 efter 10 månaders militärtjänst. Orkestern skulle 1965 spela på en kompaniafton den 27 april.

I vanliga fall åkte man taxi till spelningarna med en chaufför som man kallade Speedy Gonzales, men den här gången fick Jan-Erik Sellgren låna sin fars Mercedes 190 D och Hans-Åke Sjöströms släpvagn. Hans-Åke Sjöström som gjorde lumpen i Boden kunde inte vara med på resan.

Efter spelningen packade man ihop instrumenten och började resan mot Ö-vik strax före ett på natten. Körningen gick ganska bra i början, men tröttheten tog snart överhand och strax efter Sidensjö i en högerkurva råkade Jan-Erik Sellgren somna vid ratten.

Jan-Erik Sellgren minns att man klippte ner en lagom stor björk med fronten och åkte ner i en mindre ravin där det tog stopp. Jan-Erik trycktes mot ratten och fick rejält ont i bröstet.

Ingen blev allvarligt skadad, men saxofonisten som satt i passagerarstolen, åkte in under instrumentbrädan och satt fast där. På den tiden hade inga bilar bälten. I baksätet satt tre andra medlemmar. En av killarna fick i huvudet ett Dynacordeko, som låg på hatthyllan längst bak i bilen. Vid slaget mot huvudet, lossnade locket till ekot och flög framåt mot instrumentbrädan, där det sedan vände tillbaka mot Jan-Eriks ansikte och gjorde ett rejält jack i hakan som fick sys med några stygn.

Efter att alla kommit ut ur vraket gick man upp mot en liten stuga där man knackade på. En gammal gumma som bodde ensam, ville inte släppa in dem. Då gick de till ett större hus och knackade på. Inget svar, så man gick runt huset och hittade en olåst altandörr. Det stod en telefon i ett kontor. Jan-Erik lyfte luren och ringde till Speedy Gonzales, som lovade komma. Jan-Erik blev lämnad utanför sitt hem på Kempevägen.

Att gå upp i sovrummet till far och mor, var riktigt tungt för honom. Hans far var handelsresande och behövde bilen varje dag. Far och son tog Jan-Eriks Ford Anglia tillbaka till den kraschade bilen i Sidensjö. Den hade fått ett rejält hack i fronten och ansågs vara ett vrak. Jan-Eriks far tog saken med ro. Sonen var ju nästan oskadd och ingen annan heller allvarligt skadad. Jan-Erik anade vad hans far tänkte, när han på morgonen därpå måste ta Anglian för att träffa affärsfolk.

Fortsättning följer.

Kjell Larsson

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel