Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dagen då jag utmanade Fantomen

Det var lördag morgon och klockan någonstans mellan 7 och 8 då familjefrukosten abrupt avbröts av en kraftig bankning på ytterdörren. Utbytta blickar, en frågande min, innan jag reste mig och gick mot hallen. En av byns profiler stod utanför, inte helt ofrustrerad, och sa nästan innan jag hann öppna dörren: "Jag har inte fått någon tidning i dag. Och det är inte första gången!"

Överrumplad både av frågan och av situationen drabbades jag först av ögonblicklig handlingsförlamning men fann mig snart och vände åter in mot köket. "Här", sa jag och räckte över vår tidning till bygrannen. Han tackade en smula överraskad, vände på klacken och tog bilen hem för att inleda den morgonritual som just den här dagen inte riktigt blev som den brukar. Själv kunde jag fortsätta läsa i lugn och ro, fast då med e-tidningen som plattform.

Eller som dagen då vi slutligen lyfte ut Fantomen från seriesidan. Att man inte ska bråka med någon som enligt gamla djungelordspråk har tio tigrars styrka, eller som får blixten att stå stilla bara med sina egna rörelser, kan tyckas vara att slå in en öppen dörr. Att det däremot var ännu farligare att tjafsa med vederbörandes största supportrar, det hade jag dock inte räknat med. Sällan har jag blivit så utskälld.

Jag brukar tänka på just de där händelserna ibland, eftersom de säger så mycket om det vi gör. Om engagemanget kring våra tidningar och vår sajt, och det som faktiskt är värdet med det oberoende lokala medieföretaget. Det vi gör spelar så stor roll för så många och det är ett ansvar att vårda ömt. Och ett privilegium att få arbeta med.

I tider när kommunikatörerna, både inom privat och offentlig sektor, blir fler och fler blir det ännu viktigare med en stark fri och oberoende journalistkår som kan ställa de obekväma frågorna och blottlägga de mer besvärliga sanningarna. Det är viktigt både för dig och för mig. Örnsköldsviks Allehanda, Tidningen Ångermanland och allehanda.se har alltid verkat i läsarnas tjänst, och inget av det kommer att förändras.

Inför en sista arbetsdag som chefredaktör och ansvarig utgivare är det dags för några sista ord. I rimlighetens namn innehåller dessa tre spalter i huvudsak dåtid – men självklart också en del framtid eftersom det är den som präglar moderna medieföretags utveckling. De senaste åren har jag haft hundratals diskussioner med framför allt äldre läsare rörande deras synpunkter på våra ständigt framflyttade digitala positioner. Män och kvinnor som förfasar sig över det samhälle som rör sig allt snabbare, där datorerna tar över – och där inte ens ortstidningen är riktigt som man minns den. Dessa samtal har nästan alltid vänt när jag fört på tal att de förmodligen hängt med så länge eftersom de varit just anpassningsbara.

Jag inbillar mig någonstans att livet i största allmänhet blir lite enklare om man, inom rimlighetens gräns, försöker bejaka de förändringar som präglar både samhället och vardagen vi lever i. Det har nämligen alltid varit så.