Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Cyrano med stort hjärta

Thomas Hasselström rättar till lösnäsan och tar ett djupt andetag. Sedan kliver han fram ur kulisserna.
– Har jag inte förbjudit dig att spela? utropar han hotfullt och stegar över scenen med svärdet i högsta hugg.
Publiken på Härnösands teater drar efter andan. Någon ropar till. Hur ska det här sluta?

Teaterlärare Thomas Larsson är en av de som varit med hela vägen.

– Vi är inte som Glada Hudik, poängterar han.

– Vi är väldigt noga med att eleverna ska vara själva på scenen, att de klarar av en föreställning på egen hand. Vi lärare är bara med runt omkring och stöttar upp.

Kulturskaparna är en utbildning för psykiskt funktionshindrade på Örnsköldsviks folkhögskola. Varje läsår sätter eleverna upp en egen teaterföreställning. De har spelat allt från "Hamlet" till "Kejsarens nya kläder" och "Adjö, herr Muffin".

De tar sig lika gärna an en lättsam revy som en tung klassiker; "Cyrano de Bergerac" deklameras till exempel på vers. Historien kretsar kring den koleriska och mycket begåvade Cyrano de Bergerac, som inte tror att han kan bli älskad på grund av sitt utseende. När en ung man blir kär i Roxane, den kvinna Cyrano i hemlighet älskar, så skriver han de vackraste kärleksdikter åt honom.

– Den här pjäsen är en utmaning. Cyrano är ju en väldigt verbal människa, och de här eleverna har inte så lätt för en massa text, säger Thomas Larsson.

Under våren spelades pjäsen i Örnsköldsvik. Nu har ensemblen putsat upp den igen för att kunna åka ut på en miniturné till grannkommunen.

Det är mycket som ska sitta på plats innan spelet kan börja. Thomas Hasselström, som spelar Cyrano, tar av sig lösnäsan när han ska berätta.

– Vi har våra läxor och repliker. Man får träna mycket, hemma också. Det är viktigit att kunna replikerna, säger han.

– Men det är jättekul att spela teater. Vi är ett så sammansvetsat gäng, vi gör allt tillsammans; vi är gamla goda kompisar som hänger ihop i vått och torrt.

Dagens föreställningar är de första utanför hemstaden. Att få åka på turné är nytt och spännande; Emma Norrman, som spelar skönheten Roxane, känner sig lite pirrig inför föreställningen.

– I Örnsköldsvik är det mindre. Bara så här, säger hon och måttar ett utrymme ungefär hälften så stort som scenen hon står på.

– Cyrano är lite kärlekskrank, kan man säga. Han är kär i Roxane, så han skriver dikter, säger Thomas Hasselström.

Klockan är några minuter i tolv och föreställningen ska snart börja. Thomas Larsson kliver upp på scenen och klappar händerna för att få allas uppmärksamhet. Han ger några korta instruktioner till var och en, en sista finputsning.

– Och kom i håg, ha skoj, säger han.

– När ni säger era repliker, berättar er historia, så märker publiken om ni har roligt. Den känslan går fram, den är viktig. Så ha skoj på scenen!

Det nickas lite allmänt och alla intar sina positioner. Cyrano gömmer sig i kulisserna och de andra samlas kring ett bord i mitten av scenen. Publiken strömmar in – särskoleelever och andra psykiskt funktionshindrade – och snart är salongen fullsatt.

Kristina Stålnacke hälsar alla välkomna. Tystnaden lägrar sig över teatersalongen. Thomas Hasselström sätter lösnäsan på plats och tar ett djupt andetag.

Spelet kan börja.