Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Coca-Cola eller rent vatten?

I dag lever 900 miljoner människor utan tillgång till det livsviktiga vattnet. Ännu fler, 2,6 miljarder, saknar de grundläggande förutsättningarna för personlig hygien.

Annons

Konsekvenserna är förödande. Fler människor dör av dåligt vatten än av aids, malaria och tbc tillsammans. Var åttonde sekund dör ett barn på grund av brist på rent vatten. Miljontals flickor måste avstå från skolan för att i stället ägna dagarna åt att hämta vatten i avlägsna brunnar.

Världens regeringar har ställt sig bakom FN:s millenniemål, som bland annat lovar att antalet människor som är utan rent vatten och godtagbar sanitet ska halveras till år 2015.

I torsdag slog FN:s generalförsamling fast att tillgången till rent vatten och sanitet är mänskliga rättigheter. 122 länder röstade för, 41 länder lade ner sina röster. Sverige var ett av länderna som valde att inte säga ja till resolutionen.

Miljöminister Andreas Carlgren (C) förklarar regeringens beslut med att man vänt sig emot själva principen att det formuleras som en mänsklig rättighet, och att det då ska ha ”en full juridisk verkan”.

Regeringens nej upprör med all rätt förre FN-ambassadören Jan Eliasson, som själv sett barn dö framför sina ögon i Darfur. Han menar att Sverige allt mer suddar ut sin profil kring de mänskliga rättigheterna och det är också en riktig iakttagelse.

De länder som avstod från att säga ja till resolutionen har inga problem med smutsigt vatten. Andreas Carlgren har alltid tillgång till kolsyrat vatten på sina sammanträden och en ren vattentoalett i närheten. Problemen finns på behörigt avstånd, och då är det enkelt att rikta in sig på juridiska spetsfundigheter.

Nyliberala och konservativa politiker plus deras tankesmedjor vill inte ha några ambitiösa FN-mål för att bekämpa fattigdomen i världen, och är därför också emot att göra vatten till en mänsklig rättighet. Det går ju att ta betalt för det på en marknad.

De har en övertro på att de fria marknadskrafterna ska lösa alla problem. Får de bara agera utan politisk inblandning lyfts så småningom även de fattigaste ur misären, lyder budskapet, som dock har dålig täckning i verkligheten.

De rika länderna har blivit allt rikare, allt medan en miljard människor konstant lever i djup fattigdom och svår undernäring i utvecklingsländerna.

Mer Coca-Cola i Afrika, tack. Så löd rubriken på Svenska Dagbladets ledarsida 18 juli. I texten pläderar nationalekonomen Andreas Bergh, knuten till liberala tankesmedjan Ratio, för de internationella livsmedelsjättarnas framfart i utvecklingsländerna.

Företagets vinstmöjligheter är utgångspunkten. Genom stordriftsfördelar, höga volymer och låga kostnader kan Coca-Cola även tjäna pengar på kunder i fattiga länder, skriver Bergh.

Han glömmer dock att berätta att det krävs nio liter vatten för att göra en liter Coca-Cola och att läskjätten har visat total hänsynslöshet mot ursprungsbefolkningar i Asien och Afrika för att kunna göra sina miljardvinster.

Den svenska regeringen står inte öppet på Coca-Colas sida, men beslutet att avstå från att skriva under FN-resolutionen visar att den sätter de privata vinstintressena framför vatten som en mänsklig rättighet.

Det borde inte överraska någon. Moderater slåss för privatisering av svenska kommunala vattenverk, med vidlyftiga löften om att ju fler privata aktörer på arenan, desto billigare vatten.

Vatten är inte vilken vara som helst. Det är en oumbärlig del i naturens kretslopp och en förutsättning för liv. Tillgången för alla måste säkras genom politiska beslut, både nationellt och globalt. Marknaden klarar inte av det.

PETER FRANKE