Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Britta Omnell var till sitt väsen en ödmjuk lågmäld och försynt människa

Annons

Maj-Britt (Britta) Omnell, Härnösand, tidigare Högsjö har avlidit i en ålder av 86 år. Närmast sörjande är maken Per Omnell och barnen Göran och Christina med familjer samt systrar med familjer.

Britta var född i Nordingrå och dotter till Jenny och Gustaf Törnkvist som var en av Älgsjö sågverks ägare. Modern dog i hennes tidiga år och Elna Nilsson g Törnkvist blev senare en älskad styvmor.

Britta genomgick bland annat folkhögskolekurser.

Som mycket ung och då mycket blond mötte hon studenten och blivande folkskolläraren Per Omnell och de gifte sig 1954.

När maken Per utbildat sig till ämneslärare flyttade familjen till Fjällsjö och Ramsele. Efter att han kompletterat med teologiska studier och prästvigts 1969 kom familjen att vara bosatt i Domsjö i 10 år och i Högsjö 12 år, där maken var kyrkoherde och kontraktsprost.

Efter barnens uppväxt arbetade Britta inom sjukvården och vid ålderdomshem både i Högsjö och i Härnösand.

Vid sidan av hem och yrke kom hon också att ta den då så vanliga prästfrurollen som församlingens oavlönade tillgång i barnverksamhet och syföreningar.

Hon hade vävning som sin högt drivna hobby, och hennes alster föranledde prisvärda topp-bud vid auktioner och skördefester.

Under sina friska år stod Britta lojalt vid makens sida också vid hans vikarierande som emeritus i bland annat Ullånger, Vibyggerå, Nora och Skog.

Kyrkvärden Rut Lindström i Nora har berättat för mig hur Per vid varje tillfälle kom med egen mässbok och dagens pålysningar i sin väska och Britta bärande den vita, nystrukna alban på armen – i bådas intresse av en vårdad och värdig altartjänst; ”utan fläck och skrynka” som det står i Efesierbrevet 5 i bibeln.

Två makars tjänst i söndagsfrid förvisso, men osökt går tanken till Heidenstams berättelse i Karolinerna om dragonen Bengt Getings enda bön till fältprästen: en snygg vit skjorta.

Hon var till sitt väsen en ödmjuk, mycket lågmäld och försynt människa.

Nils Parkman