Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bortom skattesänkningarna

Fredrik Reinfeldt lovar sänkta skatter. Mona Sahlin lovar sänka skatter. Men visst borde väl valrörelsen handla om mer än skatteskattesänkningar?

Annons

I partiledarnas utspel i dagarna ligger tydlig fokus på skatteuttag trots moderatledaren Fredrik Reinfeldts löfte tidigare i somras att istället för fler skattesänkningar skulle prioritera satsningar inom välfärden.

När han valtalade i Stockholm i lördags utlovade han nya skattesänkningar för 20 miljarder som på oklart sätt skulle leda till sänkt arbetslöshet. När Mona Sahlin (S) valtalade i Stockholm i söndags lovade hon i sin tur att slopa de borgerligas ”pensionärsskatt”.

Kristdemokratledaren Göran Hägglund lovade sedan i går, precis som han gjorde i valrörelsen 2006, att bensinskatten inte ska höjas.

2006 lovade han i och för sig att den tvärtom skulle sänkas, men det löftet gick snabbt upp i rök när det gick upp för de övriga borgerliga partiledarna att väljarna faktiskt brydde sig om klimatfrågan. Fyra skattehöjningar på bensin och diesel har det hunnit bli under innevarande mandatperiod.

Hägglund passade också på att lova att skillnaden i skatteuttag mellan pensionärer och arbetstagare ska minska trots att både han och statsministern vid mer än ett tillfälle lyft argument – det ena dummare än det andra – om varför det är rimligt att pensionärer ska betala högre skatt än andra. Att de inte behöver lika mycket kläder, är ett av de dummaste.

Mona Sahlin lovade i sitt valtal faktiskt att inte bara minska skatteklyftan utan helt radera ut den. Det var ett löfte de rödgröna kollegorna i Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte omedelbart ställde sig bakom. Vem vet vilka andra välfärdssatsningar som kommer att te sig som än mer viktiga under nästa mandatperiod, menade de.

I ett val där nästan en av fyra röstberättigade är över 65 år är det kanske inte så konstigt att Mona Sahlin tar alla chanser. Men det är samtidigt synd att inte mer uppmärksamhet riktas mot allt annat som borde spela roll för väljarna, mer roll än några hundra mer i plånboken.

S-ledaren talade nu faktiskt inte bara om pensionärsskatten även om man kan förledas att tro det av medierna som gillar att kunna bryta ner politikernas löften i kronor och ören.

Det är svårare för dem att förmedla det som är värt desto mer men som samtidigt inte går att sätta en prislapp på. Som jämlikhet.

Det är den som gjort att Sverige i årtionden stuckit ut i internationella jämförelser.

Att vi bär kostnader för sådant som vi alla behöver tillsammans.

Att vi sprider risker och livschanser.

Att vi omfördelar mellan dem som har och dem som inte har.

Att vi har en välfärd som river hinder och kompenserar för din bakgrund.

Snart sticker vi inte längre ut, konstaterade Sahlin. Under ledning av en borgerlig regering på väg bort ifrån ett sammanhållet samhälle till ett där vi ser ut som alla andra. Där inkomst och bakgrund avgör vilken kvalitet på vården, skolan och omsorgen du är berättigad till. Där mattan dras bort under arbetslösa och sjuka med motiveringen att det är jobblinjen som gäller, trots att de alltmer omänskliga reglerna inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna inte alls lett till fler i arbete. Det har inte heller jobbskatteavdraget i någon större utsträckning.

Ändå är det genom att med skattesänkningar minska de gemensamma resurserna till välfärd, som borgarna fortfarande faktiskt hävdar att välfärden ska räddas.

Mona Sahlins påminnelse i sitt valtal om att välfärd kostar pengar - en kvarts miljon för en läkarutbildning, dubbelt så mycket för en plats i särskilt boende inom äldreomsorgen, 80 000 kronor för en höftledsoperation – är viktig.

Ensamma klarar få av oss att betala vad välfärden kostar oavsett vilka skattesänkningar Fredrik Reinfeldt och hans gäng lovar.

Annons