Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Blunda inte för mobbningen

I dagarna har stora skaror barn och ungdomar trotsat morgontröttheten, hängt på sig skolväskorna och efter ett långt sommaruppehåll återigen traskat iväg till skolan. Några sätter sig i skolbänken ivriga att få insupa ny kunskap. Andra går glada i hågen för att träffa vänner och klasskamrater. Åter andra släntrar iväg till utbildningsinstitutionen utan några särskilda förväntningar. Men för en del är skolstarten början på en terminslång mardröm.

Annons

Att ständigt bli utfrusen, utskrattad, hånad och förödmjukad av jämnåriga kan förstöra en hel uppväxt och sätta djupa själsliga spår. Även mildare och kortvarigare former av mobbning kan såra djupt och ge hack i självkänslan.

Det går inte att värdegrundsprata bort mobbning som fenomen i samhället. Det kommer nog alltid finnas barn som hemfaller åt frestelsen att etablera en hackordning och ge sig på dem som placerats längst ner. Däremot kan vuxenvärlden istället för att blunda, med ord och handling visa att beteendet är totalt oacceptabelt.

Hårdare tag från polisen, säger några, till exempel Moderaternas partisekreterare Kent Persson. Han skrev på Svenska Dagbladets debattplats på tisdagen att polisen nu fått större möjlighet att undersöka också lindriga brott som begås på nätet, och hoppas därmed att mobbningen ska stävjas när fler unga polisanmäler om de blir trakasserade på nätet.

För det första måste detta sägas: Att polisen, genom datalagringsdirektivet, har fått rätt att begära ut abonnemangsuppgifter även vid misstanke om lindriga brott är ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten. Det kan jämföras med att polisen självklart inte har rätt att installera avlyssningsutrustning vid misstanke om att någon hotar, baktalar eller förolämpar en annan person.

För det andra: Polisanmälan ska inte ses som en strategi mot mobbning. Det åligger lärare, föräldrar och skolledare att ta tag i och kväsa sådant beteende långt innan det kommit dithän. Det är ju inte så att internet skapar mobbningen, att harmoni och endräkt råder i klassrum och korridorer medan trakasserierna bara försiggår i nätets labyrinter av sociala medier och chattfunktioner. Den observanta lärare som vill se, ser.

Framför allt måste barn och ungdomar kunna lita på att eländet upphör om de berättar för lärare eller rektor. Först gäller att kunna urskilja mobbning från andra, så att säga mer jämlika konfliktsituationer. Den eller de som mobbar måste få fullständigt klart för sig att beteendet inte är acceptabelt.

Från skolans sida är det till syvende och sist en fråga om ledarskap. Finns där personer som törs hävda sin auktoritet och kräva ett respektfullt beteende, kommer färre barn känna ångest och rädsla inför att gå till skolan.

Susanna Birgersson