Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bill Olson släpper loss i tvättstugan

Först gick konsten i land på Ulvön.
Sedan blev det några års konst i trädgården.
Nu är Bill Olson sugen på något nytt. Och vad kan då passa bättre än en tvättstuga?

Annons

Det ska sägas direkt: Det är inte någon vanlig tvättstuga – belägen i källarplanet, betongmörk och fuktig med surrande lysrör i taket. Nej, Bill Olsons nya projekt är något helt annat.

– Man kommer in och tänker bara – wow, vilka möjligheter, summerar han.

Platsen är Köpmanholmen, närmare bestämt den rest av det en gång så mäktiga industrikomplex som utgjorde navet kring vilket hela samhället kretsade. Efter att ha gått från sågverk och massafabrik till klorfabrik lades hela kalaset till sist ned för mer än 20 år sedan; saneringen kostade 186 miljoner kronor och kallades den största i Sverige.

I dag är fabriksområdet en fridfull plats. Där det en gång stod byggnader, cisterner och transportbanor ligger en stor äng med utblick mot havet. Folk cyklar och promenerar förbi, en och annan bil tutar glatt. Bill Olson och Leif Edlund vinkar tillbaka där de sitter på bänken utanför huset.

– Folk passerar här hela tiden. Det är ett perfekt kulturstråk, infrastrukturen är redan given, säger Bill Olson.

Solen gassar mot den vitrappade husväggen, Bill Olson svettas i sin svarta hatt när han berättar. Tvättstugan nyttjades en gång av 500 fabriksarbetare och deras familjer – för tvätt av kläder, bad, dusch, bastu. Efter nedläggningen blev det tunnbrödsbageri och chokladbollstillverkning. Under några år i alla fall.

Leif Edlund köpte huset för lite drygt ett år sedan.

– Det var väldigt nedgånget, det märktes att det stått tomt länge, men jag såg potentialen. Jag har renoverat massor, säger han.

Själv har han byggt en verkstadsdel med plats för sin blänkande veteranbil. Men det finns gott om utrymme över; Bill Olson visar vägen upp på övervåningen, där badrummen och de tempererade duscharna en gång fanns.

Nu finns där plötsligt en konstsalong. Bill Olson har inrättat sin sommarateljé här och håller den öppen för besökare hela veckan mellan 20 och 27 juli.

Han slår ut med armarna som för att famna rummets vita rymd och stöter ut ett högt ljud. Oah!

– Lyssna på den akustiken. Det här rummet överraskade mig. Här kan man göra vad som helst. Dansare in residence, en kollektiv ateljé, skulpturutställningar, performances. Allt.

På väggarna virvlar Bill Olsons figurer förbi, runt runt i det vita rummet; skapade av rörelse, i rörelse, vill de liksom fortsätta dansen. Halvfärdiga bilder står i ett hörn; blicken hejdas av några målningar i muralteknik som har ett lugnare djup. På borden ligger färgtuber i olika stadier av utklämdhet.

Herrgårdsparken finns redan. Fabriksträdgården har börjat spira. Och nu släpper Bill Olson loss i tvättstugan.

Han vrider lite på hatten och ser fundersam ut.

– Jag tror faktiskt vi kan fortsätta att utveckla det här. Det är ett fantastiskt ställe.