Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bilåkande – en skitig affär oavsett hur bilarna drivs

/

Annons

Vi kan först slå fast att all biltrafik är en smutsig verksamhet. Det finns ingen miljövänlig trafik och inga miljöbilar. All trafik har negativ miljöpåverkan.

Energi och förbrukningen av material under produktionen är större än vinsten under bilens livscykel.

Men det stora problemet är den materia som fodras för att lagra energin i bilen.

Moderna batterier kräver nya produkter. Det är tre produkter som är bristvara redan nu och som framställs under de vidrigaste förhållanden för de som jobbar med det och enorma skador på de regioner de framställs.

■■ För fler insändare, klicka här.

De tre produkterna är litium, kobolt och mangan. Alla tas ur marken och har stor negativ miljöpåverkan och är ändliga. Litium finns på några få ställen i världen som i Chile, Argentina och Bolivia. Mest finns i en gigantisk saltsjö i Salar De Uyuni i södra Bolivia.

Marknaden betraktar denna sjö som nästa Saudiarabien, ett råvaruhav att tjäna pengar på. Den tänkta marknaden för elhybridbilar skulle kräva en årsproduktion sex gånger den nuvarande årsproduktionen.

Det kommer att leda till en lokal miljökatastrof av sällan skådat slag. Landskapet kommer att förstöras till oigenkännlighet.

Det går åt stora mängder vatten vid framställningen och i öknar är det brist på vatten. Här kommer vattnet att försvinna helt och hållet, eller förorenas bortom sans och vett.

Arbetsförhållandena för de som jobbar med brytningen i mindre skala i öknen är enligt ett reportage i brittisk press förfärlig med västerländska mått mätt.

För att utvinna litium krävs en torkningsprocess på 18 månader, som vid så stor produktion innebär förbränning av fossila bränslen.

Bolivia vägrar utländska intressen att bryta litium och det har blivit en politisk kris som kan utvecklas till en större konflikt.

Tillgången på litium är inte tillräcklig för den tänkta produktionen av elbilar. Andra produkter använder också litium så tillgången finns inte.

Men det räcker inte med litium för att bygga moderna batterier, det krävs även kobolt, nickel och mangan.

Kobolt i någon större mängd finns i Kongo Kinshasa, där brytningen är orsak till stora oroligheter och tidvis regelrätt krig.

Det flesta rapporter gör gällande att tillgången på dessa tre produkter kommer att räcka till ett ytterst litet antal fordon, som på grund av produktionens miljöförstörande effekter rimmar illa med ambitionen att ta fram gröna bilar. Nästa problem är den elproduktion som förser el- och hybridbilar med el. El kommer inte alltid från förnybara källor.

Tvärtom är det fossila källor som producerar mest el. Brunkol står för 52 procent av Vattenfalls totala elproduktion och kärnkraft 25 procent.

Ser vi globalt står olja för 34 procent, kol 26 procent och vatten åtta procent enligt IEA, Internationell Energy Agency. Vindkraften är försumbar i sammanhanget.

Oavsett hur vi gör är bilåkande en skitig och dålig affär och vi gör oss en björntjänst om vi okritiskt tror på partsinlagor från enskilda aktörer med ekonomiska intressen i verksamheten.

Det enda som kan bli bättre med en el- eller hybridbil kan vara samvetet – men miljön förlorar.

Nathan Leroy

■■ Läs och kommentera insändare på Ordet fritts Facebooksida .

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons