Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

BERLIN CALLING: En nördig betraktelse eller bara en nörds nördiga konstaterande

För 100 år sedan var ordet nörd inget någon ville förknippas med. Det var ungefär det samma som en tönt, insnöad mupp eller en person med ett kollosalt intresse för något smalt . I dag är det tack och lov lite annorlunda. Det finns många så kallade nördar och det har blivit rumsrent. Jag själv är egentligen en, typ sedan 1966 när jag investerade i min första lp-skiva.

Jag har sagt det förr och säger det gärna igen: det var "Pet sounds" med bröderna Brian, Dennis och Carl Wilson, deras kusin Mike Love och deras kamrat Al Jardine. Att det är världens bästa skiva vet ni förmodligen också – även om ni kanske inte riktigt håller med.

Sedan dess har det hänt mycket. Vinyl har kommit och gått – och återvänt likt en kär vän i repris.

Hur som helst: nörd var det. Precis som jag.

Insnöad?

– Ja.

Knäpp?

– Nej.

Beach Boys-fantast?

– Utom alla tvivel. Jag lovar här och nu.

Men är man är en skivsamlare av rang är det så mycket mer än bara Beach Boys, 60-tal och harmoni. För mig är det låtarna – strävan att ha hört allt som går att få tag på. Gärna också kunna hålla i skivan och se vem som spelar bas eller trummor – och gärna veta vem som är bakgrundssångare. Om just det är nördigt vet jag inte fullt ut, men är det så är jag nog en nörd.

Den som är tillräckligt insnöad, eller nördig, vill också ha alla utgåvor av en låt. Typ den japanska, spanska, argentinska eller svenska. Gärna också med bildomslag om det är en vinyl-singel och helst då förstås i ett skick som om den vore nypressad.

Är man en nörd kanske man också gråter när Modo åker ur SHL eller när GIF Sundsvall eller Sollefteås Giffare åker på stryk eller halkar ur en division. Det hör liksom till nörderiet, som förstås också innefattare alla dem som samlar på klockor, porslinsgrisar eller springer på loppis och letar kaffekoppar av en viss modell.

Om det är nördigt eller inte, men jag erkänner här och nu, att när det gäller senap äter jag bara den variant som finns på burk vid Curres Gatukök i Sundsvall. Jag håller också på ett fotbollslag från sama stad. Det sitter i ryggmärgen, tack vare farsgubben.

Nördigt eller inte, men jag samlar också på ölglas. Gärna förknippade med minnen. Min fru tycker dock inte att detta nöderi, eller hobby om man så vill, är lika intressant som jag. Kanske för att nörderiet, likt vinyl- och cd-skivor, kräver sitt utrymme.

Snart är det sommar fullt ut.

Jag samlar på sommar också. Speciellt semestrar.

I förra veckan var det Internationella nörddagen, då det var fritt fram att stoltsera med sitt mest insnöade intresse. Fullt så nördig var jag dock inte.

Ja, jädrar.

Läs mer: Springfloden med Kjell Bergqvist och storstädning bland skivhyllorna

Läs mer: BERLIN CALLING: Herr Nilsson – en skivhandlare som går mot strömmen

Läs mer: BERLIN CALLING: Pophistoriens bästa skiva har firat 50 år– länge leve Wilson

Toppen

Brian Wilson. GIF Sundsvall. Fotbolls EM. Dan Reed Network. Paul Simon.

Botten

Bakskatten.