Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Behövde någon hjälp praktiska bestyr ställde Stefan Johansson alltid upp

Kyrkvärden Stefan Johansson från Vallnäset i Junsele har hastigt avlidit efter att ha insjuknat i corona. Precis en månad tidigare fyllde han 68 år.

Han brukade snegla på mig och ropa med ett snett leende: "Han ha gåvern!".

Då hade någon ute på planen gjort en fint, en dribbling, ett bra skott eller något annat som inte vem som helst gjorde när som helst.

Jag blinkade och ropade något tillbaka. Båda visste vi vad det betydde. Han glömde aldrig att jag en gång för länge sen hade sagt att en spelare i Junsele IF, han hette Jens Collén, "har gåvern". Det betyder gåvor, talang.

Stefan Johansson missade aldrig en fotbollsmatch i Junsele. När jag var därhemma på somrarna möttes vi på Mon, den vida kända idrottsplatsen i Junsele, eller på Kebbevallen, eller på Gärdet. Spelade ingen roll vilken plan det var. Spelet var huvudsaken. Och samvaron kring planen.

Han ryckte också in som funktionär när Junsele IF så önskade. Under många år var han planvärd på Mon under den stora fotbollscupen för ungdomar, Polarcupen. Där höll han koll på spelet och spelarna, rapporterade mål och vad som hände under matcherna.

Vi kände varann sen barndomen fast vi umgicks väl aldrig nära, han var fem år yngre, men kompisar förblev vi. Omedelbart efter grundskolan försvann han åt nolaskogshållet för att jobba på Hägglunds.

Där blev han kvar i alla år. Pendlade till och från sitt föräldrahem på Vallnäset, hem till mamma Gerd och pappa Sten (som egentligen också hette Stefan).

Pappa dog 2010, mamma 2015. Efter det bodde Stefan, sonen, ensam i det röda trähuset intill vägen mot min barndomsby.

Lite ensam var han nog, ensambarn och ensamstående, men han var umgängsam och rörde sig gärna i sällskap med andra, på sammankomster och i föreningslivet. På senare år tog han också på sig offentliga uppdrag. Han blev kyrkvärd – till gamla kompisars beundran och lätta förvåning – och beklädde även andra förtroendeposter, som han skötte med nit och redlighet.

Behövdes det hjälp någonstans med praktiska bestyr ställde han alltid upp. Någon betänketid behövdes inte.

Stefan Johansson var en alltigenom vänlig och snäll människa, en av de stillsamma i tillvaron. Att just han skulle drabbas av coronaviruset och ryckas bort redan efter en vecka är inte rättvist. Men livet är sällan rättvist.

Hans O Alfredsson