Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bastubadet – en högtidsstund

/

Fredag 14.00.
Det är en högtidsstund för brandkårens Grå pantrar.
Då är det bastu.

Annons

– Det är som att man inte kan vara utan det här, säger Hans Schelin, pensionerad brandman.

Bosse Wiberg, Bert-Ivan Svensson och Roland Olofsson hummar med och nickar. Det hade Björn Brodin också gjort – om han bara hade varit med i bastun. Men just den här fredagen har han förhinder.

– Gosse, så han brukar surra här i bastun. Björn har talets gåva, säger gubbarna och skrattar när Björn befinner sig på behörigt avstånd.

Det finns hur många bastugäng som helst, och vart och ett har sina rutiner och sin historia. Brandkårens Grå pantrar har sökt värmen i ungefär ett halvt sekel.

– Jag har då varit med sedan 1966, säger Bert-Ivan Svensson.

Han minns mer än så:

– När klockan slog nio blev det damernas. Så var det på den tiden. Bastandet ledde till väldigt god sammanhållning.

Pantrarna har sina rutiner. Fredag eftermiddag ska det vara. Bastandet pågår ett par timmar. Drycken kan bestå av en lättpilsner eller två – eller något annat – och en korvbit är aldrig fel att tugga på.

En sak de ofta debatterar i värmen är hur nutid står sig mot dåtid.

– Vi kommer ofta fram till att det var bättre förr, säger Schelin.

Men han formulerar om sig:

– Det var kanske inte bättre förr, men det är sämre nu.

De gamla brandmännen har av kårens nuvarande ledning tillstånd att vistas i bastun på den nya stationen, men den här gången träffas vi på gamla stället.

– Här har det gått hett till, säger Bert-Ivan Svensson.

Som den gången när det brann i bastun. På brandstationen.

– Vi var på väg in från ett uppdrag och ringde in för att få någon att slå på bastun. Vad de inte kände till var att någon ställt en sån här träkudde på aggregatget. Så det började ju brinna. Rätt festligt, när man tänker på det i efterhand.

Pantrarnas träffar är okomplicerade. Man tar sig till stationen för att snacka och bli ren inför helgen. I föreningen finns 22 medlemmar, och förutom bastun lockar bland annat surströmming, museibesök och julmiddagar.

– Man ska inte ösa på vatten så att någon tvingas krypa ut, säger Bert-Ivan Svensson.

– Det här är en plats för samtal. På den tiden, när vi kom in från utryckningar, satte vi oss här och utvärderade insatserna. Vi hade debriefing innan ordet fanns.

■ Fotnot: Det här är en text från bilagan Härliga Hem som medföljer i Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda 25 oktober.

Mer läsning

Annons