Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Barnfamilj i Gideå hotas av utvisning – vädjar om hjälp för att få stanna

De flydde krigets Donetsk för sina barns skull.
Efter ett och ett halvt år i Sverige hotas de nu av utvisning.
– Vårt hus blev sönderbombat och alla våra tillhörigheter – inklusive pass – förstördes. Vi vill skapa en bättre framtid för våra barn här, säger paret Eugeniy och Alina Shirbana.

Det är en helt vanlig förmiddag i en tvårummare i Gideå. Här bor en ukrainsk familj, som råkade leva och bo i Donetsk när kriget mellan ryssar och ukrainare förflyttades dit efter invasionen på Krimhalvön. Följden blev att familjen tvingades fly för sina liv.

– Vårt hus och bil blev sönderbombad. Vi fick hjälp av vänner att ta oss över gränsen till Ryssland.

– Vi hade egentligen bara två val; att försöka fly eller att jag skulle stanna kvar och delta i kriget, säger Eugeniy Shirbana.

Familjen valde att fly till grannlandet och i augusti 2014 kom de sedan till Sverige.

Sedan ett halvår tillbaka bor familjen i en lägenhet i Gideå. Familjen har dessutom fått tillökning med lilla Nazau, som är född i Örnsköldsvik. Äldsta sonen Zaur har börjat i skolan och talar bra svenska.

Den här förmiddagen är diakon Elisabeth Eriksson på besök, liksom vännen Elena Almao, som kommer från Syrien och som har bott granne med den ukrainska familjen i Gideå. Elena Almao, vars man Maksoud har fått uppehållstillstånd och en praktikplats, är förfärad över situationen.

– Jag och min man hoppas att de kan få hjälp och att de ska få stanna, säger hon.

Läs även: Klädinsamling för asylsökande i Gideå

Elisabeth Eriksson säger att hon inte kan och får gå in på detaljer när det gäller den ukrainska familjen.

– Men omständigheterna berör mig väldigt mycket, säger hon och tillägger att det också handlar om smärtan och våndan för hela civilsamhället i Gideå.

– Många Gideåbor har byggt relationer med den här familjen, som skulle kunna bli en stor tillgång för det svenska samhället. Och vad händer med deras tre barn? Det yngsta barnet är ju till och med född här i kommunen.

– Vi inom Gideåväven, som ställer upp för de nyanlända, hade nyligen ett kvällsmöte. När jag berättade att familjen inte skulle få stanna blev det förstämning och tyst i rummet. Det är ju våra vänner. Vad gör vi? säger hon.

Mannen i familjen, Eugeniy, har just nu en praktikplats på Gideågården och anses allmänt på byn som den händige mannen.

– Han kan fixa det mesta, om det så är att byta en eker på en cykel eller något annat, säger Elisabeth Eriksson.

– Och frun, Alina, hon hoppas få en praktikplats på Björkhem. Hon är kock och har jobbat i restaurang. Det märks även tydligt när hon hjälper till på kyrkans café varje vecka.

Hela familjen har rotat sig väl i Gideå och säger också att de helst skulle vilja bo kvar. Samtidigt har det ett hot över sig att tvingas tillbaka till landet de flydde ifrån.

– Om jag reser tillbaka till Ukraina kommer jag att hamna i fängelse, eftersom jag har vägrat att delta i kriget, säger Eugeniy Shirbana.

Frun har också en fasansfull historia att berätta, om sin tidigare pojkvän.

Läs mer: Malin och Susanne ställer upp för flyktingarna: "Hjälpbehovet är enormt"

– Han tillhörde maffian. Men polisen hjälpte inte mig när han var våldsam. Självklart är jag rädd, även om jag inte vet var han är nu.

– Dessutom har han mördat en person, säger hon sedan.

Kommande vecka ska familjen möta en advokat och då försöka belysa sin situation bättre.

– Migrationsverket har sagt att våra barn inte har levt i Sverige tillräckligt länge. Därför ska vi kunna återvända, säger Eugeniy Shirbana, som själv befarar ett långt fängelsestraff för att han valde att fly med sin familj i stället för att gå till armén.

– I armén skulle jag tvingas att döda människor. Det vill jag inte, säger han och nämner i nästa andetag att det fortfarande är krig och att människor dödas i Donetsk.

Enligt familjen har Migrationsverket konstaterat att de kommer, precis som de säger, från Donetsk, där det fortfarande är krig. Samtidigt anser Migrationsverket att de ska kunna återvända till andra delar av landet, där det är lugnare.

– Man kan undra vad FN:s barnkonvention säger. Ska man behandla människor och barn så här? Vi vet att Sverige ska avvisa 60 000 människor. Samtidigt är jag medveten om att Migrationsverket har en tuff och svår utmaning framför sig. Tyvärr befarar jag att vi i Sverige inte mäktar med gedigna utredningar just nu.

– Det kan bli lite slumpartat vilka som får stanna eller inte, säger Elisabeth Eriksson.

– Och det är svårt när det handlar om människor, som man vill se som bybor i framtiden. Och orkar vi frivilliga i civilsamhället fortsätta satsa för att hjälpa nya asylsökande, när vi tvingas sända i väg våra vänner? Vi har redan sagt farväl till flera personer under året som har gått.

Läs även: Helene – volontären som brinner för landsbygden och flyktingarna