Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Backsvalorna har minskat dramatiskt

Backsvalorna i Sverige har minskat dramatiskt de sista 30 åren.
Orsaken är framför allt att deras livsmiljöer försvinner. Häckningsplatser i gamla grustäkter förstörs, medvetet eller omedvetet.

Ett sådant exempel finns just nu utanför Härnösand. Där har det schaktats i en grustäkt med en koloni backsvalor.

– Det anmäldes till länsstyrelsen som i sin tur överlämnade ärendet till miljöåklagare Stig Andersson i Östersund. Han gjort en förundersökning, säger Tomas Birkö, ordförande för Ångermanlands ornitologiska förening.

Han berättar att fågelräkningar vid fågelstationen i Falsterbo visat att antalet backsvalor minskat med 50-79 procent sedan 1970-talet.

– Backsvalan är nu mer rödlistad som "nära hotad" och det är ett brott mot jaktlagstiftningen att schakta i en backsvalekoloni. Drygt 60 procent av alla häckningar sker i grustäkter.

Sandiga grustag påminner om de miljöer där fågeln normalt häckar, exempelvis i niporna i Sollefteå eller längs Mjällåns dalgång.

Det har hänt att kolonier med några tusen fåglar strukit med när man återställt täkter under häckningssäsong.

Vibrationer från maskiner i täkterna, barns lek, motorcrosskörning och skyfall kan också ödelägga svalornas bon.

Samtidigt påpekar han att det ofta handlar om okunskap när sådant inträffar. Det förekommer på flera håll att man är värnar om backsvalorna och låter dem vara i fred under häckningssäsongen.

I grunden är naturvårdarna ofta skeptiska till nya grustäkter i åsbildningar och föredrar att man i stället krossar berg. Men har man ändå öppnat en täkt skapar den samtidigt en mycket specialiserad miljö. Inte bara för backsvalor.

– Där brukar också mindre strandpipare häcka liksom ett stort antal insekter, steklar och skalbaggar som sandjägare till exempel. Sandödlor kan trivas där och jag har själv sett stinkpadda i grustäkter i Baltikum.

Problemet är vad som händer när täkttillstånden går ut och miljön ska återställas. Tomas Birkö tycker att det då alltid bör göras en inspektion för att se om miljön är biologiskt värdefull i sig. Störningar i marken kan vara positivt.

– Slentrianmässigt brukar det ställas krav på att täkterna ska slätas ut och att man ska plantera tall på platsen.

Tomas Birkö anser att det är dags att tänka om.

– Jag tycker man ska fundera på att i stället bevara åtminstone någon rasbrant vid täkten, där det är lämplig kornstruktur och branten är vänd mot söder.

Gärna att man efter häckningssäsongen skalar bort lite av väggen och ge nästa generation backsvalor en lämpligt färsk vägg att bygga bo i.

Generellt anser han att man bör tänka så vid all typ av exploatering som avslutas.

– I en avslutad bergtäkt kanske det passar att spränga ut klipphyllor som pilgrimsfalken kan häcka i.

Ett annat exempel är där torvbrytning upphör. I stället för att ålägga exploatören att plantera skog kanske området i stället kan förvandlas till en biologiskt intressant våtmark, påpekar han.

– I Malmö har man byggt upp en stor hög med lämplig sand och där häckar nu backsvalor.