Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Äventyret i Paris tillsammans brodern hade Asbjörn Eriksson många minnen från

Min bror Asbjörn Eriksson, Umeå har avlidit i en ålder av 76 år.

Asbjörn föddes i Bölestrand i nuvarande Ragunda kommun.

När Asbjörn var ett år flyttade familjen, som då bestod av mamma Jenny och pappa Sven, till Flo utanför Långsele. Där föddes också jag. Efter ytterligare ett år flyttade familjen till Österås, där Asbjörn växte upp.

Asbjörn hade sin skolgång upp till årskurs 6 i Kyrkrotens skola i Eds kommun.

Han var duktig i skolan och det innebar att han 1956 fick möjlighet att börja på realskolan i Sollefteå. Fyra år senare började Asbjörn på Handelsgymnasiet i Sundsvall, i och med detta kom han att endast sporadiskt bo hemma hos föräldrarna.

Efter avslutad gymnasieutbildning gjorde han, om än något motvilligt, lumpen vid T3 i Sollefteå.

Asbjörn visade tidigt att han ville ut i världen. Som 15-åring reste han tillsammans med mig till Paris, ett äventyr som vi båda har haft mycket roligt åt. Under sommarloven tog han hyra på olika båtar och kom då bland annat till Italien, Frankrike och England. Efter studentexamen flyttade han till Canada under ett år.

Asbjörns dröm var att bli telegrafist på någon fraktbåt, men i stället blev han lärare. Efter att under några år ha vikarierat på olika skolor återupptog han sina studier 1967, denna gång vid Umeå Universitet. Ekonomi och då framförallt skatter blev hans inriktning.

Hans första läraranställning blev på gymnasieskolan i Umeå. Universitetsstudier lockade och Asbjörn läste skatterätt och så småningom fick han en tjänst på institutionen för Skatterätt och där blev han kvar fram till pensioneringen. Han producerade en del litteratur inom ämnesområdet Skatterätt och disputerade också 1996 i detta ämne.

1971 gifte sig Asbjörn med Gudrun Hård och tillsammans fick de sonen Tomas. Efter cirka 10 år gick de skilda vägar. Några år senare träffade han sin nuvarande särbo Ulrika.

Han övertog senare föräldrahemmet i Österås. Där tillbringade han och Ulrika alltmer tid. Under senare tid blev också Österås ett kärt tillhåll för barnbarnen Olle och Elsa.

Asbjörn och barnbarnen hade ett ömsesidigt kärleksförhållande, vilket tog sig uttryck i att Olle och Elsa ofta fick delta i olika arbeten på gården.

En gång då Elsa tyckte att det blev för mycket jobb med att bära in ved lät hon undslippa sig ”Jasså är det så här vi skall ha det”, Asbjörn kunde då inte hålla sig för skratt.

Brodern Jan Eriksson