Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Att möta björn kräver massor av mod"

Intresset för jakt och eftersök på björn är större än någonsin.
Förhoppningsfulla hundägare från hela Norden samlas varje år i Junsele för att konfrontera björnarna.
Men bara en hund av tio håller måttet.

När Vilda får syn på björnarna tvekar hon litegrann. Bara lukten av det stora rovdjuret är nog för att många hundar inte ska våga gå närmare.

Men när Niklas Pettersson peppar henne går hon ända fram till stängslet och börjar skälla. Hon följer björnarna när de går efter staketet, stannar där de stannar och går så nära hon bara vågar, ivrigt viftande på svansen.

– Hon vet mycket väl att stängslet utgör ett skydd, säger Niklas Pettersson.

– Om det här skulle utspela sig ute i det fria skulle hon hålla sig på behörigt avstånd. Det blir ju speciella omständigheter här i testhägnet.

Niklas Pettersson har rest från Sikfors utanför Älvsbyn med två av sina hundar. Målet är de test för eftersökshund som varje sommar genomförs på Junsele djurpark. I år är 350 hundar inbokade, inte bara från Sverige utan också från övriga Norden.

– Intresset för testerna har exploderat. Vi kan inte ta emot fler, vi är tvungna att säga nej trots att vi skulle kunna boka in lika många till, säger Bengt Eriksson, en av de sex domarna som håller i hundtesterna.

Fyra gånger i veckan får de fem björnarna i hägnet möta hundar av alla möjliga slag. De är nyfikna och lugna när hunden närmar sig, och tar ståhejet med ro; en björn sätter sig ned och kliar magen trots att Vilda står en meter därifrån och skäller för full hals.

– Det är en trevlig omväxling för björnarna, de tycker att det är roligt, säger Niklas Pettersson.

De flesta hundar som genomgör mentaltestet blir underkända. Det är mycket som ska stämma: social kompetens, reaktion vid björnkontakt, hur skallet fungerar, självständighet och inkallning.

– Man vill inte ha en hund som springer tillbaka till husse när den fått björnkontakt. Det kan vara livsfarligt, säger Bengt Eriksson.

– Viktigast av allt är att hunden har mod samt rovdjursskärpa. Den ska skälla på björn, fokusera på björn och jobba med björn, utan att därför vara för påflugen eller för försiktig. Det är inte en helt lätt balansgång.

Sedan björntesterna startade i Junsele för sju år sedan har tusentals hundar av alla raser passerat revy. Spetsar som jämthund, gråhund och laikor är vanligast i sammanhanget, men andra raser förekommer också.

– Tax, plothund, labrador... Vi har nog haft det mesta, säger Bengt Eriksson.

– En del kommer hit bara för att det är kul och de vill se hur hunden reagerar. Andra kommer med unghundar bara för miljöträningens skull. Vi märker att många yngre jägare kommit, med fokus på att jaga björn.

Vilda klarade inte testet den här gången, trots att hon så modigt närmat sig björnarna.

– Det är mycket som ska stämma. Men mycket kan ändras från det ena året till det andra – en oförvägen valp som var helt orädd i fjol kan vara mycket försiktig i år. Och tvärtom, en försiktig hund kan ha utvecklats och fått bra skärpa, säger Bengt Eriksson.

Magnus Jensen är en av de jägare som åker hem nöjd. Han har tre godkända björnhundar sedan tidigare och hans ettåriga laika Akilles gjorde bra ifrån sig.

– Det är bra att man under kontrollerade former kan bedöma mentaliteten. Han skötte sig fint, konstaterar han.