Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Arne Eriksson hade förmågan att söka och hitta lösningar på de mest intrikata problem

Som tidigare har meddelats gick Arne Eriksson, Risnäs, bort den 1 april. Han skulle ha fyllt 77 år i augusti. Han sörjes närmast av hustrun Karin och barnen Stina, Elin och Per med familjer.

Jag hade förmånen att arbeta och umgås med Arne under närmare trettio år, och lärde känna honom väl. Kännetecknande för Arne var hans förmåga att söka och hitta lösningar på de mest intrikata problem och frågeställningar. Där många såg omöjligheter såg Arne som regel möjligheter, genom att tänka om, genom att diskutera. När någon hade kört fast kunde han se öppningar.

Under sin tid på länsstyrelsen kom många projekt att realiseras tack vare honom, projekt som i dag tydliggörs som konkreta och varaktiga resultat över hela länet.

Under Skulefestivalens första år var Arne en person som aktivt stödde arrangemanget, och för den nya scenen var han den som såg till att ordna finansieringen. Och något av hans styrka var kombinationen av boklig kunskap och praktiska läggning, långt från den byråkratikultur som annars kan förhindra framsteg och utveckling.

Talande är att Mannaminnes krävande Anders Åberg ansåg Arne vara en av de mycket få byråkrater som det gick att tala med. Hans beredvillighet att ställa upp gjorde honom mycket uppskattad i omvärlden. En annan styrka var likaså att kunna avföra idéer som var mer eller mindre huvudlösa.

Arne var också under många år drivande i utvecklingen av Janne Vängman-torpet, ett drygt stenkast från hans hem i Risnäs. Olika aktiviteter, ny scen, en rymlig parkeringsplats, kassör under många år, är exempel på hans högst konstruktiva medverkan.

Arne hade verkligt god social läggning och underfundig humor, vilket starkt bidrog till hans förmåga att komma framåt när andra såg hinder. När andra hade kastat in handduken, kunde Arne genom att vända på perspektiven hitta öppnande nycklar.

Oaktat sin mångfacetterade kompetens var Arne till sin läggning lågmäld, en person som aldrig framhöll sig själv. Hans göranden och låtanden talade för sig själva.

Det är med stor saknad vi minns Arne Eriksson.

P G Hånell