Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Arkelstens dimridåer

I ett bisarrt debattinlägg i Dagens Nyheter hävdade Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten att partiet nu ”går före” i de politiska partiernas redovisning av gåvor. Snick-snack.

Annons

Arkelsten låtsas som att Moderaterna nu ”omedelbart och ensidigt” ska redovisa privata gåvor över 20 000 kronor.

”Omedelbart” i detta sammanhang betyder att partisekreteraren kommer att föreslå det på nästa partistyrelsesammanträde, det finns alltså inte ens ett beslut än.

”Ensidigt” betyder att Moderaterna nu avser att ansluta sig till Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet som redan gör det.

”Går före” betyder allra mest att Arkelsten låtsas som att Moderaterna är proaktiva och inte i själva verket stretat emot trots att Europarådets korruptionsövervakningsorgan Greco vid upprepade tillfällen kritiserat den svenska frånvaron av en lag som reglerar partibidrag från privatpersoner och företag.

Så sent som denna vecka uttalade sig Greco om den svenska responsen på kritiken som framförts och menade att ”den totala bristen på någon konkret handling är slående.”

Den moderata vändningen är därför inte helt otippad, men ändå radikal. För mindre än ett halvår sedan hette det nämligen att ett offentliggörande av partibidragen vore ett hot mot valhemligheten.

Det har varit den officiella partilinjen länge, detta att pengar egentligen är att betrakta som en röst på partiet och därför borde omfattas av en rätt till hemlighållande.

Det är förstås absurt. Den grundlagsskyddade rätten att inte behöva berätta på vem man röstat omfattar inte rätten att i hemlighet få skänka hur mycket pengar som helst till ett politiskt parti.

Men Arkelstens brösttoner är falskare än så. I hennes förslag omfattas överhuvudtaget inte gåvor från företag, organisationer och stiftelser. Moderaterna har länge påstått att deras partipolicy stadgar att de inte tar emot gåvor från företag, men det vet vi inte stämmer.

Det räcker att exempelvis kolla TÅ under valveckan i fjol där en lokal företagare i Härnösand medger att ”det har blivit en tradition att skänka en friggebod” till Moderaterna under valrörelsen.

Om det är förbjudet enligt partiets stadgar, vilka åtgärder vidtog man då från centralt håll mot detta övertramp av den lokala partiorganisationen?

Under valrörelsen avslöjades även hur Nya Wermlands-Tidningen sponsrade de borgerliga partierna med halva annonskostnaderna. De var säkerligen inte de enda.

Dagarna före valet köpte några som kallade sig ”Alliansens vänner” flera helsidesannonser i de stora - och blå - Stockholmstidningarna Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter med borgerlig valpropaganda. En helsida kostar där vanligen över 150 000 kronor – om man betalar fullpris.

Hur räknas allt detta in i den moderata sammanställningen över gåvor?

För två år sedan avslöjade TV4 Nyheterna att Moderaterna mellan 2000 och 2008 samlat in över 80 miljoner i hemliga gåvor. Utslaget per år skulle det alltså handla om över 10 miljoner. Nu säger Arkelsten att 2500 privatpersoner under 2009 bidrog med i snitt 770 kronor. Slutsumman uppgår då inte ens till två miljoner.

Om inte Moderaterna tar emot pengar från företag och deras gåvor från privatpersoner stannar vid två miljoner per år – varifrån kommer då resten av pengarna?

Dimman över de svenska partiernas ekonomiskt präglade vänskapsband skulle onekligen lätta med den lagstiftning som alla svenska riksdagspartier utom Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kräver.