Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Annorlunda Elvisshow värdig Las Vegas

Glada Hudik-teatern besökte Härnösand på tisdagskvällen med sin bejublade föreställning Elvis.

Föreställningen är löst baserad på Elvis Presleys liv precis före genombrottet men med en historia som de flesta kan relatera till – en historia om kärlek, osäkerhet och att våga vara sig själv, vare sig man är utvecklingsstörd eller normalstörd.

Elvis är nyinflyttad och fel på alla sätt – han har polisonger, annorlunda frisyr och kläder, inspireras av fel musik, svart musik. Jag tycker det är häftigt att vara annorlunda säger Elvis, spelad av Toralf Nilsson, i början av föreställningen och har genast publiken med sig.

I kontrast till Elvis står en mängd kostymnissar – både kvinnor och män – som får representera etablissemanget, det normala. En som uppskattar den nye killen i stan är Dixie som genast blir förälskad, men den spirande romansen stöter på hinder i form av en man vid namn Clemens som sätter käppar i hjulet för Elvis och Dixie.

Kärleken till musiken är dock störst. Ett annat spår i handlingen är en talangjakt där Elvis ställer upp, men hur det går är av mindre betydelse. Elvis sånger får illustrera kärlek, hopp och drömmar. Receptionisten på Sun Records, där Elvis spelar in sin första sång, säger att i drömmen lyckas man ju med allt. Kanske symboliserar det också Glada Hudikteaterns resa. De har drömt och de har lyckats. Elvis har inte bara spelats runt om i Sverige utan även i New York.

Det är en mycket professionell produktion med fin scenografi och oerhört vacker ljussättning, från finstämda romantiska rödskimmer till riktigt sprakande showbelysning värdig vilken Las Vegasshow som helst.

Lyskraft har även skådespelarna, och där överskuggas de normalstörda av de utvecklingsstörda som levererar sina repliker mest naturligt och slagfärdigt. Elvis är obeskrivligt cool i sitt uttryckssätt och en kvinna vid namn Maja är underbart, rättframt ilsken. Den största stjärnan denna kväll, inte på någon specialhimmel för utvecklingsstörda utan på den vanliga, gemensamma himlen, är Theresia Widarsson som med en fantastisk stark, djup och innerlig röst får varenda själ att skälva. Ge henne skivkontrakt snarast.