Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Lindh nådde aldrig ända fram

Annons

På onsdag är det tio år sedan Anna Lindh mördades. Ännu en gång förlorade Sverige en internationell toppolitiker och Socialdemokraterna hamnade i en aldrig tidigare skådad ledarkris.

Det var naturligtvis Anna Lindh som skulle ha efterträtt mig, säger Göran Persson.

Samma sak säger förra partiledaren Mona Sahlin.

Jag tror det, Anna hade börjat få den ställningen i partiet som en väldigt klart lysande stjärna, säger hon.

Göran Persson berättar i en SVT-dokumentär av Tom Alandh som sänds på tioårsdagen att han hade tänkt avgå på kongressen 2004. Anna Lindh hade då inte bara blivit partiledare utan även statsminister.

I stället satt Persson kvar och avgick först efter förlustvalet 2006, och efterträdaren Mona Sahlin fick då en betydligt svårare start som ny partiledare. Valet fyra år senare blev det sämsta i partiets historia. Sedan kom Håkan Juholt och partiet hamnade på tidigare otänkbara opinionssiffror.

Tyckte lika

Det är inte så att partiet hade tagit någon dramatiskt annorlunda riktning eller att Sverige blivit annorlunda. Men chansen för den första kvinnan som partiledare, om hon hade fått börja som statsminister, och i ett läge där hon betraktades som alltmer självklar, det hade självklart blivit annorlunda, säger Sahlin. Men jag kan inte komma på en enda viktig politisk fråga där Anna och jag tyckte olika, tillägger hon.

Enligt partikamraten och statsvetaren Ulf Bjereld omvandlades de höga förhoppningarna på Anna Lindh till en glorifiering och mytbildning, ungefär som omkring Margot Wallström.

Det var inte så mycket Anna Lindhs politik som det ställdes förväntningar på, utan mer hennes ledarskap. Hon var allmänt uppfattad som en ödmjuk, lyssnande men ändå viljestark och handlingskraftig politiker. Hon stod för modernitet och en kombination av tradition och förnyelse, säger Bjereld.

Inte bara mordoffer

Men Sahlin håller inte riktigt med.

Jag tycker inte att det blev någon mytbildning. Snarare ett sorgset ihågkommande och undran över hur saker och ting hade kunnat bli. Men jag är glad att hon inte bara är ett mordoffer utan en politiker man minns, säger hon. Egyptenavvisningarna är ju ett bra exempel på att man också förhåller sig till henne som politiker, säger Sahlin.

Hela regeringen var ansvarig för beslutet att utvisa de, som det framstod då, två misstänkta egyptiska terroristerna från Bromma i Stockholm 2001, men Anna Lindh var föredragande statsråd.

Borde träda fram

Det stör mig att de som faktiskt var med och som finns kvar inte får frågan lika ofta som man undrar över Annas roll. Jag var lika medskyldig som Anna, säger Sahlin.

Regeringen var ansvarig för utvisningsbeslutet, men hur avvisningarna gick till - där CIA-agenter fängslade egyptierna och satt på dem huvor och blöjor - kom inte upp i regeringen förrän det var ett faktum, hävdar Sahlin. Ulf Bjereld tycker att det ligger en stor tragik i att Anna Lindh aldrig fick möjlighet att ge sin bild av vad som hände och vilket hennes ansvar var.

Ja, men då kan man också säga att de som var med och har insyn och ett större ansvar borde träda fram, säger Mona Sahlin.

Mer läsning

Annons