Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Ankarbarn" far illa i väntan på handläggning

"Ankarbarn" far illa i väntan på handläggning

De kallas "ankarbarn" av sociala myndigheter och Migrationsverket.

För deras familjer är de en investering för framtiden.

Många mår väldigt dåligt på grund av långa handläggningstider. Den psykiska ohälsan ökar och i värsta fall leder det till självmordsförsök.

- Vi längtar tillbaka till våra familjer. Förhoppningen är att de får komma hit, säger den 16-åriga afghanen Kasim Husseini.

I 1,5 år har han och bäste kompisen Nourollah Yussef, 17 år, bott i Härnösand på grupphemmet Semret.

Här bor tre "ankarbarn" med ungefär samma historia. Långt borta från familj och hemmiljö.

- De mår väldigt dåligt eftersom de inte får något besked om framtiden, en slags mental tortyr, säger fosterföräldern Juliana Leek som tillsammans med sin man Torbjörn öppnat sitt hem för tre afghanska pojkar.

Nourollah och Kasim är ett slags sparkapital för sina familjer som befinner sig på flykt i Iran. Familjerna satsade vardera 6000 dollar för att deras söner skulle kunna ta sig ut ur landet till ett västland. Förhoppningsvis får de resa efter och ansluta sig till sönerna. Det är därför som de fått namnet "ankarbarn".

Vägen till Sverige gick via människosmugglare. Kasim berättar att han smugglades i en boskapslastbil och om en skräckresa genom Östeuropa.

- Jag visste inte riktigt till vilket land som jag skulle hamna i. När jag lämnade Afghanistan hade jag ingen aning om vad länderna heter i Europa, säger Kasim.

Under tiden i Sverige har han och Nourollah lärt sig svenska väldigt bra. De spelar fotboll i IFK/Moffes och är mycket lovande, en enligt deras ledare. Men på grund av ovissheten har det blivit lite fotboll den sista tiden, de orkar heller inte med skolan.

- Vi sover inte under natten, tankarna går till mamma och mina syskon, säger Kasim som försöker lägga undan pengar till sin familj. Det mesta av den månatliga ersättningen på 2800 kronor skickar han till sin mamma i Iran.

Några Härnösandsfamiljer är ett stort stöd dem. Familjerna Ärlemo och Leek känner ett solidariskt ansvar med ungdomarna och ställer upp som deras gode män.

- Det är en tuff situation för dem speciellt eftersom deras familjer också är på flykt, ett faktum som borde ge dem rätt att få komma hit till landet. De har ju ingenting att återvända till, de hamnade i händerna på människosmugglare som skor sig på dem, säger Rein Ärlemo.

Pojkarna tillhör folkgruppen Hazarer. Under talibanregimen utsattes de för förföljelser och förtryck.

- Mamma ville inte att jag skulle vara med i kriget och det var en av anledningarna till att de skickade iväg mej, säger Kasim.

Han vill nu få ett besked om han får stanna eller om han tvingas resa tillbaka till Afghanistan.

- Det är den långa väntan som är så jobbig, säger Nourollah.

Ola Thelberg

0611-554826 ola.thelberg@tidningen.to

Regeringen avgör framtiden

Det är regeringen som avgör framtiden för ankarbarnen i Sverige. Cirka 400 stycken väntar på att få återförenas med sina familjer.

Fyra flyktingärenden ska bli praxis för alla afghaner som finns i landet och utanför Sverige som asylsökande.

Migrationsverket föreslår ett avslag sedan man gjort den bedömningen att det är fred i Afghanistan och därmed riskfritt att återvända..

När det gäller fallet med Nourollah och Kasim så har deras familjer sökt anknytning till sina söner hos de svenska ambassaderna i Pakistan och Iran.

I februari i år fick Nourollah och Kasim beskedet att det skulle ta fyra veckor innan ett slutligt besked skulle komma. Men fortfarande väntar de på ett besked.

Flera länder i Europa har beslutat att utvisa afghaner (cirka 800 000) med hänvisning till att kriget har upphört och att landet fått en ny regering.

"Beklagansvärt"

Nourollah Yussef berättar om hur han och släktingen Kasim Hussein tog sig till Sverige med hjälp av människosmugglare.

- Det är beklagansvärt att det tar en sån tid. Vi har förståelse för att många ankarbarn mår väldigt dåligt, säger Kit Nilsson på Migrationsverket i Sundsvall.

Kasim och Nourollahs ärende handläggs sedan en tid tillbaka av Migrationsverket i Norrköping och därför vill hon inte uttala sig om detaljer.

- Problemet med ankarbarnen är att vi ska jobba för att familjerna ska återförenas i hemlandet, inte i Sverige.

- Vi måste bedöma om det går att återförenas i hemlandet. Är det inga risker blir det avslag, säger hon.

När kommer regeringen med ett beslut?

- Det vet vi inte.