Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svantes sågverksmark ska saneras på gifter – vill ge bort maskinhuset

/
  • Svante Jönsson tycker det är tråkigt om maskinhuset måste rivas vid saneringen, och är beredd att skänka bort det om någon vill använda byggnaden till något kreativt

Jättesatsningen på att sanera Mariebergssågen är över. Och nu står nästa dioxinförorenade sågverk på tur, sågen i Köja, Marieberg.
Ett projekt där kostnadskalkylen inte är färdig men där det lär handla om tiotals miljoner kronor.

Annons

– Om Naturvårdsverket beviljar medel skulle saneringen kunna påbörjas nästa år, säger miljöhandläggare Annika Dahl på länsstyrelsen.

Läget nu är att en huvudstudie över sågverket håller på att avslutas och sedan ska den ansvariga huvudmannen, Sveriges geologiska undersökning, SGU, ansöka om projektpengar från Naturvårdsverket via länsstyrelsen.

Eftersom sågen lades ner redan på 1940-talet, innan miljöskyddslagen kom 1969, finns ingen verksamhetsutövare som tvingas betala utan saneringen måste ske med statliga pengar.

Köjasågen är placerad i högsta riskklass och ett av de förorenade områden som prioriteras högst i länet.

– Det fanns höga halter dioxin dels där man doppade virket i pentaklorfenol i en balja, dels längs ett transportband från den platsen, säger Annika Dahl.

Eventuellt kan det också behövas åtgärder vid brädgårdarna senare, men där är föroreningarna inte lika stora.

– Hur det blir med maskinhuset är inte helt fastställt, men det lutar mot att det behöver rivas för att man ska komma åt den förorenade jorden närmast huset

Markägare i området är dock Svante Jönsson, som är positiv till att saneringen nu närmar sig.

– Det är väldigt bra att området nu saneras. Det är tråkigt däremot om maskinhuset måste rivas. Det är ju bara 15 år sedan Mariebergs kulturhistoriska förening fick EU-medel för att lägga ett nytt tak.

Svante Jönsson säger samtidigt att han ändå förstår om det inte finns resurser att bevara den gamla industribyggnaden och har själv inga möjligheter att rusta upp den.

– Men är någon intresserad av att göra något av byggnaden och har användning för huset så kan jag i princip skänka bort den. Jag var själv med när vi jobbade med industriarvet och hade konstutställning där, säger Svante Jönsson.

Det var 2003 som problemet vid Köjaviken uppdagades efter en artikel i Tidningen Ångermanland. Vi hade skrivit om läget i Marieberg när en privatperson som arbetat vid Köja hör de av sig till tidningen. Han berättade att man även där använt det miljöfarliga impregneringsmedlet pentaklorfenol, som kan innehålla cancerframkallande dioxiner.

Ur ångermanländskt perspektiv är Köjasågen alltså det som står närmast på tur i jobbet med att åtgärda gamla miljösynder.

Men flera andra projekt närmar sig också.

– Just nu håller vi på att slutföra huvudstudien av sedimenten med fiberbankar utanför Svanö och Hallstanäs. Dessutom utförs det sista praktiska saneringsarbetet i Hjälta, säger Annika Dahl.

Där finns bland annat höga halter kvicksilver.

På gång är också förberedelser för åtgärder vid gamla sågverksområdet vid Kramforsviken där det också finns dioxiner

Annons