Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Robin lever för jakten

/

27-årige björnjägaren Robin Strömqvist lever för jakt.
Själv har han skjutit fyra björnar och ett tiotal har fällts för hans hundar.
I höst hoppas han att det ska bli många fler.

Annons

Robins finaste jaktminne är den första björnen, som han sköt för fyra år sedan. En stor bjässe på 290 kilo hänger nu uppspikad på vardagsrumsväggen. Kraniet ligger på ett bord som prydnad och skvallrar om att det var ett äldre djur, med endast ett fåtal tänder kvar.

Uppvuxen i Ramsele startade jaktintresset tidigt då han fick följa med sin pappa på jakt. Robin gick sedan jakt- och fiskegymnasiet i Vilhelmina och har bland annat säsongsarbetat fyra år som jaktguide i Borgafjäll. Sedan ett år är han bosatt i Sel utanför Ramsele med sina fem hundar. På dagarna jobbar han bland annat med skogsröjning för sin farbror.

– Det har alltid funnits intresse för björnjakt här men bara ett fåtal som verkligen gått in för det. För fyra år sedan bestämde jag mig för att satsa fullt ut och sedan dess har det rullat på, säger Robin.

För åtta år sedan skaffade Robin sin första jämthundstik, Kita. Hon har skällt björn sedan hon var ett år och Robin sköt 290 kilos-björnen för henne, tillsammans med en kompis och hans hundar. Efter det har han skjutit björnar på 160, 140 och 90 kilo.

Förutom Kita har han en plotthund, Noster, och tre blandrashundar, Norma, Buniak och Krutov. De är avkommor till Kita och Urak, en välkänd björnjaktshund.

Alla fem skäller björn, vissa bättre än andra. Bäst fungerar Kita, Norma och Buniak och blir han inkallad till björnjakt är det oftast två av dem som får följa med.

– Jag tar alltid ut två hundar samtidigt. Då kan de stå mittemot varandra med björnen emellan, vilket skapar en trygghet för mig. En björn sköt jag på fyra meters håll, vilket är lite väl nära. Har man möjligheten att ha två samarbetande hundar är det en verklig fördel.

En höjdpunkt var när vännen Viktor Byström fick skjuta björn för Kita som stått och skällt i sex timmar. Extra kul var att det skedde på jaktmarken där Robin började jaga som liten tillsammans med sin pappa och farbröder.

– För mig är det inte så viktigt att jag får skjuta. Att få se glädjen i en så bra kompis ögon är lika stort som när jag skjuter själv. Det är de ögonblicken som gör det värt allt jobb.

Och mycket jobb blir det med fem hundar som ska hållas i trim året om. Grävlingsjakt är bra träning för hundarna, tillsammans med simning och cykling. På vintern får de springa efter skotern.

– Hundarna tränas mest på björn. De spår jag släpper dem på ska de gå på, men de är inte rena björnhundar.

Robin berättar att det är mer action i björnjakten än i älgjakten och det ställer höga krav på hundarna, vilket de tycker är roligt.

– Det är en otrolig spänning när man hör björnen morra på hundarna. Vilket otroligt rovdjur det är! Man har stor respekt för djuret.

Tidigare var björnjakten mer som ett extra plus, men i höst ska Robin satsa uteslutande på björn och inte vara med i några jaktlag för älg. Han har egna jaktmarker där han kan jaga björn.

– Det är en kort säsong och få björnar som ska skjutas. Jag vill inte missa något för att jag är uppbokad på älgjakt.

Robin har stora förhoppningar inför årets jakt. Förutom att jaga hemmavid ska han vara hundförare och guide till tre jaktlag i Jämtland. Chansen att få skjuta björn där ser han som stor. I Jämtland får 70 djur skjutas i år, jämfört med bara 20 i Västernorrland.

– Jag hoppas även att jaktlag här i Västernorrland hör av sig om de vill ha hjälp att spåra björn, säger Robin.

Mer läsning

Annons