Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Nyår är en mardröm"

/

Hundar som får panik, hästar som skenar genom staket och katter som försvinner spårlöst.

– Nyår är en mardröm för djurägare, säger Christine Åhrén, hundägare i Sollefteå.

Annons

Nyårsafton och fyrverkerier är för många en självklar kombination. Men för Christine Åhrén, och många andra djurägare, innebär nyårsfirandet många timmars oavbruten vaka över stressade och panikslagna djur.

Christine Åhrén har två pudlar, Totte och Ragnar, som båda är sex år gamla.

– De har alltid varit rädda för fyrverkerier och smällare, berättar hon.

– Jag har försökt träna dem med en cd-skiva med inspelade fyrverkeriljud, men den är de inte rädda för. Det är helt enkelt fruktansvärt jobbigt.

Problemen har eskalerat år från år. I fjol blev en av hundarna så panikslagen att Christine trodde att han skulle dö.

– Jag var med hundarna i sovrummet, hade dragit ned persiennerna och mörkläggningsgardinerna. Totte var under sängen och försökte krypa in i väggen.

Men till sist blev han inte kontaktbar.

– Han var helt paralyserad och knappt vid medvetande. Jag trodde att han skulle dö.

Hundarna är viktiga för Christine Åhrén. Bland annat har de varit hennes stöd genom den cancer hon drabbades av i både lungor och lungsäck.

– Jag var sjuk i fem års tid och blev friskförklarad först i år. Det är tack vare hundarna jag sitter här i dag, säger hon.

– Även mitt under den värsta cellgiftsperioden var jag tvungen att gå ut med dem, även om jag inte orkade. Jag var tvungen att äta för att klara av det, även om jag inte var hungrig. Jag tog fram mitt jävlaranamma. Annars kanske jag bara hade legat i sängen och känt efter hur dålig jag var.

Båda hundarna sitter tysta och stilla i hennes knä. Hon stryker Ragnar över den lockiga pälsen och han sträcker upp nosen för att ge henne en liten slick i ansiktet.

– Jag var tvungen att leva. För hundarnas skull, säger hon.

I år har Christine Åhrén skaffat speciella halsband som avsöndrar samma lugnande hormoner som finns i mjölken hos en digivande tik. De är långtidsverkande och ska sitta på under flera veckor.

– Det märks skillnad, hundarna är väldigt loja. Jag hoppas verkligen att det fungerar, säger hon.

Trots att fyrverkerier är förbjudna inom tättbebyggt område smäller det ändå lite här och var under nyårsaftonen. Christine Åhrén har förberett sig inför kvällen med att göra om badrummet till ett "skyddsrum" – med två bäddade hundburar, övertäckta fönster och stängd ventilation.

– De har fått träna sig på att ligga där en stund varje dag och jag kommer att sitta med dem på nyår. Filtar över burarna tar också bort litet av ljuden. Jag hoppas verkligen att det fungerar!

Mer läsning

Annons